Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Församlingsbildning och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Församlingsbildning och verksamhet
om livet på denna väldiga gestalt. Han kunde knappast
röra sig.
Då vi nådde järnvägen, skulle vi köra över den, men
grindarna voro stängda. Jag bad Håkansson hålla i
tömmarna, medan jag öppnade, men han vågade ej. »Nå»,
sade jag, »sitt då stilla bara, så klarar jag det nog.»
Det var ett par unga fålar, och man fick ej släppa
dem ett ögonblick, ty då hade de sprungit sin väg. Jag
lade tömmarna på vagnen och lotsade mig i halkan fram
till hästarnas huvuden och höll dem fast i betseln, medan
jag drog dem fram, så att jag nådde grinden. Så bar
det tillbaka igen, för att jag skulle kunna öppna grinden.
Håkansson såg intet, blev förskräckt och ropade med
sin tordönsstämma. Han blev dock kvar i sätet, och
omsider gick det framåt igen över ett av spåren, där
vagnen måste stanna, medan jag tillslöt första grinden
och öppnade den sista. Men nu blev det svårare. Det
sjöng i telegraftrådarna och i järnvägsrälsen. Det lät,
som om tåget var i annalkande, och Håkansson skrek
förtvivlat: »Tåget kommer, tåget kommer.»
Jag skrek, så gott jag förmådde, att det var ingen
fara. Men han sparkade bort fällen, han hade om sina
ben, och halade sig ned i vagnen med benen utanför för
att komma undan. Den lilla vagnen höll på att stjälpa,
innan han kom ned på marken mitt på järnvägsspåret.
Ett lag arbetare vid järnvägen stod i närheten. De
skrattade hejdlöst, under det några skyndade att hjälpa mig.
Jag fick hästarna igenom, men isen var rent av
spegelklar på vägen, så att det kostade oss mycken möda,
innan vi fingo upp Håkansson på sin plats. Rallarelaget
hade fått extra roligt på »läsarprästens» bekostnad, men
jag var naturligtvis ej så litet generad och sade åt far,
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>