- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
68

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vannebergamötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

W a nneber gam ö tet

gällt att även ihågkomma en sådan sak som
röstresurserna hos vederbörande. Det är nämligen icke envar
förunnat att göra sig hörd av åtta—tiotusen personer på en
gång, även om exemplarisk stillhet råder. Sådan kan man
ej alltid beräkna i en så blandad publik, och sämst blir
det, om talaren ej mäktar fånga uppmärksamheten och
gripa intresset. Under senare år har emellertid denna
omständighet blivit betydligt upphjälpt genom högtalare.
Nu kräves just icke mer än vanlig kraft i den vägen.
De andliga kvalifikationerna hos dem, som skola tjäna
med ordets predikan vid dessa möten, ställas mycket högt.
Sällskapets ledning söker ock alltid, om än med stora
uppoffringar därför, göra sitt allra bästa. Talarelistan
från gången tid vittnar tydligt därom.

Det länder jordägaren, lantbrukaren Jöns Jönsson i
Wanneberga med familj, till stor heder och
missionsvännernas varmaste tack, att han under så många
årtionden nästan kostnadsfritt upplåtit »berget» och hagen
för mötet.

Ledningen av den gemensamma sången kräver ock
mycket vid ett stort möte ute i det fria. En liten
kammarorgel hörs icke synnerligen långt. Om folket
verkligen börjar sjunga med, hörs den icke alls. Bäst gör
sig en god messingssextett, ty den förmår fullkomligt
uppbära ledningen och skär helt igenom. Finnes ej sådan
att tillgå, är det bra, om någon med stark sångröst ställer
sig bredvid orgeln och sålunda leder sången. En sådan
»klockare» får ej spara sig själv utan »ta i» allt vad
han förmår. Då ryckes folkskaran med i allt större
omfattning, och sången blir god, kanske rent av
överväldigande.

Något år i början av 1890-talet var lektor Walden-

68

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free