Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vannebergamötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W a nneber gam ö tet
ström med vid mötet. Han tyckte, att sången var alltför
lam och intetsägande. Bäst det var steg han fram och
anmärkte på detta förhållande, och så tillade han: »Vi
ha ju predikanten Nyrén, han sjunger högt och starkt.
Han får inte sitta så långt
bort, som han gör, utan
han skall gå fram till
barriären här och leda
sången, och så utnämna vi
honom till ’klockare’
under mötet.»
Jag blev nästan
förskräckt över denna
plötsliga upphöjelse men måste
på Waldenströms
befallning gå fram. Och det var
icke ledsamt, bara man
kom igång med uppgiften.
När mötet var slut, kom
Waldenström till mig och
sade: »Nu måste Nyrén följa med mig som klockare
en vecka här i Skåne. Jag kan själv icke taga upp eller
leda en sång, och jag skall till Ovesholm och Lund och
kan ej bliva strandsatt, när det gäller sången.»
Min invändning, att jag icke hade tid, då jag måste
resa hem till min plats i Landskrona, betydde intet. Hälsa
de goda vännerna i Landskrona, att jag behöver dig
denna vecka, så går det bra. Och därvid blev det.
Vi hade ett par ytterst angenäma dagar på det vackra
Ovesholm hos greven och grevinnan Raoul Hamilton.
På kvällarna predikade lektorn från vestibulens trappa
för den väldiga människoskara, som samlades, och jag
Redaktör Carl Boberg
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
