- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
92

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ensam

visade tecken till sympati, så var det av ondo. Och ju
värre man själv levat i synden före omvändelsen, desto
mera full av misstankar var man mot de unga. Alla voro
likadana, man visste det ju så väl.

Och om de nu ändå sett lyckliga ut, dessa läsare och
fromma. Men det gjorde de icke, även om de voro det.
Åtminstone inför oss ofrälsta skulle de se gudsnådeliga
och högallvarliga ut. Det skulle imponera på oss. Och
det gjorde det också, men på ett helt annat sätt, än man
tänkte. Vi menade, att världen en gång skulle vara
ledsam för den, som ville leva ett ärbart liv, den fick kämpa
både mot det onda och mot läsarnas misstroende och
hårda domar.

Emellanåt tog man det ej så hårt med de heligas
domsåskor. De voro människor, de ock, och det höll ej för
dem alltid i det dagliga livet. Där tyckte vi, att de just
inte voro bättre än andra. Häftighet och vresighet voro
ingalunda sällsynta, men med sådant tog man det ej så
noga. Olika temperament var ju ock en Guds gåva. De
heta och häftiga behövdes för att rycka upp oss andra.
I verkstaden, ute på fältet, på marknaden eller annars
i det praktiska livet var ju ock något annat än i
bönemötet. Där var fromhetens boning, där skulle man vara
ödmjuk, from och god. Där ute i vardagslivet fick gamle
Adam leva ostörd och taga ut sin rätt.

Men mitt under allt kände vi ungdomar ändå, att något
verkligen skett med de gamla syndarna, som bekände sig
vara Guds barn. Och detta »något» måste även vi få
del av, om vi ville bli saliga. Allt var nämligen
huvudsakligen inriktat på att kunna bli frälst efter döden. Att
en levande gemenskap med Gud under jordelivet kunde
vara sällhet och lycka, hörde man just intet om. Prediko-

92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free