Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensam
stilen var sådan, och samtalen under bönemötena voro
i överensstämmelse därmed. »Kristus i oss» var ett
främmande begrepp. Kristus var mera en mantel, som man
drog utanpå hela sin besmittade klädnad. Invärtes, hette
det, är det allenast »de
dödas ben och all
orenlighet». »Jag vet att i mig,
det är i mitt kött, bor intet
gott», citerades
oavlåtligen. Att Kristus skulle bo
genom tron i våra
hjärtan, såg man icke. Sådant
tal skulle ha stämplats som
egenrättfärdighet och
andligt högmod.
Väckelsens ande vilade
över folket. Man - kunde
ej bli borta från mötena.
Ungdomen allra minst.
Den var uppskakad i sitt
innersta, synnerligen vi som hade troende föräldrar.
O, så de bådo för oss dagligen vid husandakten! Två
à tre gånger om dagen blevo vi påminda om huru
vanskligt livet var och huru viktigt det var att akta
på besökeisens tider. Vi kunde verkligen inte somna in
från den ena stunden till den andra. Vi höllos i ständig
oro och ängslan. Den stränge Guden höll sin hand över oss
dag och natt, och våra ben försmäktade. Jag har ofta
sedan tänkt, att just dessa, barnen i de gudfruktiga,
lagiska hemmen äro de mest olyckliga av alla varelser.
Ingen glädje ha de i Gud och ingen i världen. Och ändå
Evangelisten F. Franson
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
