Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensam
ha de i detta den största av alla jordiska förmåner. De
stå redan i förstugan till Guds rike.
Den eldige missionären F. Franson predikade en afton
i Hessleholms missionshus. Vi hade två mil dit, och
tillfället att få se och höra den världsbekante evangelisten
var lockande. Vi åkte dit, och stunden blev minnesrik.
Trängseln var oerhörd och hettan odräglig. Då mötet
pågått ett par timmar, vidtog eftermötet. En efter annan
bad till Gud. Och bäst det var, hörde jag en bekant röst,
så känd, att jag ej var riktigt säker på, om det icke var
min egen. Det var en min yngre broders röst. Jag frågade
mig, vad som hänt? Och svaret lät ej vänta på sig. I
bönen tackade han Gud för frälsningen i Jesus Kristus.
Han hade lämnat sig åt Gud under mötets gång och
kunde nu ej stillatigande bära sin nyvunna lycka. Någon
timma tidigare skulle han ej ha vågat säga ett ord bland
så mycket folk. Nu gjorde han det med största
frimodighet. Men så hade han ock glömt bort människorna för
den stora verkligheten han mött — Gud själv.
Alltså var jag ännu mera ensam och ännu
ogudakti-gare. Två av syskonen voro nu Guds barn, och jag märkte,
hur de kommit far och mor nära, och den glädje dessa
erforo. De hade ej blott gjort Guds vilja utan ock fars
och mors. Välbehag vilade över dem från himmelen och
från jorden. Ack, Herre, huru länge?
Det började bli allvarlig syndanöd i själens innersta.
Självtillräckligheten och egenrättfärdigheten blåste bort
som agnar för sanningens friska vind. Ögat var ej längre
vänt utåt på andras förtjänster eller fel utan inåt på
det egna djupa fördärvet. Herren uppenbarade sig i sin
härlighet och trösklarna i huset darrade. Bävan grep mig,
ångest och förskräckelse. Ve mig, jag är förlorad!
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
