Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsskolan i Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionsskolan i Kristinehamn
och uppbrusning. Då gick han fram och tillbaka i klassen,
så att golvtiljorna och bjälkarna i det gamla skolhuset
skakade. Den som då fastnat inför honom, fick honom
gärna på nära håll, och halvtimmen kunde gå, medan
problemet och närliggande saker uppklarades. Det var
då dödstyst i klassen, ty vi voro alla på det klara med,
att det kunde ha drabbat vilken som helst. Vi beundrade
honom som lärare, vi fruktade och älskade honom på
samma gång, så länge skoltiden varade. När den var slut,
lade han efter hand bort titlarna med oss, och vi bara
älskade honom och tackade honom för vad han varit
för oss.
Nils Wikander var en ovanligt varm kristen
personlighet och en högst originell och begåvad predikant. Han
tjänstgjorde under sin studenttid i Husby-Oppunda som
pastorsadjunkt, och ännu efter. 50 år talar man i bygden
om den ovanlige prästen. Många lämnade sig då åt Gud.
För sina klena nervers skull, kanske ock av andra skäl,
avbröt han sin bana och blev först predikant en tid i
Kristinehamn och sedan lärare vid missionsskolan där.
I skolans tjänst kom han att utföra sitt livsverk. Snart nog
blev han vid Graflunds tillbakaträdande skolans rektor.
År 1898 hade vi från Kristinehamn utgångna elever
ett tioårsminne med en liten fest å Hellmans matsalar i
Stockholm. Vi inbjödo naturligtvis vår gamle vördade
lärare Wikander att vara med oss den kvällen. Han
lovade komma, men när stunden var inne, uteblev han
i alla fall. Jag gick till telefonen och ringde upp honom.
Han var ej vid det bästa humöret och ville icke komma.
Jag försäkrade honom, att det hela var förfelat för oss,
om han icke kom. Jag bad honom enträget, och till sist
lovade han att komma, så fort han kunde.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
