Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsskolan i Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionsskolan i Kristinehamn
Det blev en underbar stund. Wikander blev, som
riktigt var, centrum i vår lilla krets. Skolminnen
repeterades, och de flesta rörde sig omkring honom. Omsider
tog han till orda och talade många vänliga ord till oss,
varvid han uttryckte sin glädje över klassens arbete i
missionens tjänst. Men så började han tala om Guds
godhet och hans underbara nåd i Kristus Jesus. Det blev
så underbart varmt i rummet, där vi voro församlade.
Helt plötsligt stod Wikander på knä mitt i rummet och
vi alla på samma sätt runt omkring honom. Han
fortsatte att tala med händerna emellanåt uppräckta mot
himmelen. Han var som förklarad och rent utom sig av
glädje och tacksamhet till Gud. Länge dröjde vi i denna
hänryckta stämning, som på ett så helgat sätt satte
prägeln på vår lilla högtid.
När Wikander låg på sitt yttersta, frågade jag honom,
om han mindes den aftonen. »Ack», sade han, »den
glömmer jag aldrig. Så nära himmelen i min känsla som då,
har jag aldrig varit varken förr eller senare.»
Förståndets klarhet och tankens skärpa parad med
hjärtas innerlighet och hänförelsens glöd var utmärkande
för denne lärare, och helt visst satte hans person och
undervisning djupa spår efter sig i elevernas hjärtan och
i deras karaktärsdaning. Den bildning, eleverna under
många8 år fingo vid missionsskolan, präglades i väsentlig
mån av den mejsel, som fördes av hans hand. Wikander
kunde vara sträng och ibland föreföll han nog en och
annan av sina elever obillig i sina fordringar. Någon gång
kunde han ock favorisera andra, något som i regel blev
dem ganska dyrköpt, enär dessa då fingo ej så litet obehag
av rektors och elevers mellanhavande. Han var dock i
stort sett en fader för sina lärjungar. Ofta besökte han
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
