Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsskolan i Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionsskolan i Kristinehamn
höga bokstäver: »Sirapskandidater.» Det fick stå kvar
för dagen till heder för oss tyckte vi och till skam för
»konstnären», som klåpat dit beteckningen. Sedan togo
vi bort det och brydde oss mindre om vem som varit
mästare därför. Att vi predikade evangelii ljuvliga
budskap, skämdes vi sannerligen icke för.
Men vi hade ock många vänner i staden och i dess
omgivningar. Bland andra hade vi »Lundgren med lådan»
i en liten stuga strax utanför staden. Dit gingo vi ibland
för att höra på hans sång och musik och trosfriska
vittnesbörd om frälsningen i Kristus. Han hade ett gammalt
psalmodikon, en lång låda med en enda sträng. På detta
enkla instrument spelade han sina sånger och sjöng på
ett tilltalände och gripande sätt. Han hade nog ock själv
författat många av sina uppbyggliga strofer, vilket gjorde
dem ännu mera tilltalande. Så hörde jag honom sjunga:
»Stundom vid min simpla låda
Känner jag mig säll,
Och det händer, att vi båda
Höras varje kväll.
Och om gamle Adam muckar
Tar jag lådan fram,
Och han måste, fast han suckar,
Fly för lådans larm.
Om jag har guld och gröna ängar,
Har jag rättighet att vara nöjd. ’
Om jag är fattig och utan pengar,
Har jag ändå rättighet att vara nöjd.»
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
