- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
180

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Staden vid Sundet

värden, innan han skulle dö. Prosten kom och den
dödssjuke, gamle syndaren bad om nattvarden.

»Nej», sade prosten, »du har levat och vandrat på
vägen till helvetet hela ditt liv, och dit går du. Även om
jag gåve dig nattvarden som entrébiljett till himmelen,
så skulle icke Petrus godtaga den. Du bleve utanför i
alla fall».

Prosten hade sagt sitt ord och gick sin väg, lämnande
människan i förtvivlan. Jag antar, att han ämnade komma
tillbaka snart igen. Men i sin nöd tillsammans med sin
familj skickade den nödställde bud efter mig. En dotter
kom och klagade hans nöd. Hon sade, att prosten
fördömt honom. Hon frågade ivrigt, om det ej fanns någon
frälsning för hennes döende far. Jag följde med henne,
bedjande i min ande hela vägen, då jag ock väl visste,
hur mannen levat och hur främmande för Gud han var.

Då vi kommo in i hemmet, var hela familjen samlad,
gråtande och tröstlös. Alla skreko om varandra ord om
hur hård prosten var. Jag bad, att Gud måtte leda och
hjälpa mig, och så yrkade jag på att få bli ensam med
den gamle. Vi stängde dörren, jag satte mig ned i stillhet
vid mannens sida och sade: »Tänk, om det är sant, vad
prosten sagt, då har han visat sig vara Eder bäste vän,
ty det är sannerligen inte lätt att säga en medmänniska
så allvarliga sanningar». Så teg jag en god stund och lät
mannen betänka sitt gångna liv.

»Ja», sade han, under djup smärta, »det är sant
vartenda ord, och jag har gjort det, som är ändå mycket
värre, än prosten tänker och vet. Men», tillade han, »låt
mig nu tala om alla mina stora synder». Och så ville han
skildra sin eländiga historia.

Jag sade honom, att jag ej behövde veta allt. Var det

180

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free