Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden vid Sundet
något alldeles särskilt, han ville bekänna och kanske
gottgöra, så skulle jag gärna höra på, annars kände Herren
allt. Så började jag predika evangelium för detta blödande
hjärta. Ack, så öppet det var för det glada budskapet.
Mer än en timma fortsatte vi att samtala, och omsider
fann jag hjärtat moget för evangeliets gåva, syndernas
förlåtelse. Vi kunde tacka Herren gemensamt till slut
för hans oändliga och stora nåd. Jag kallade in familjen,
och han fick själv bekänna sin omvändelse och sin
nyvunna frid. Det var ett gripande ögonblick i ett hem,
där man ej förut hört lovets toner.
»Nu får jag väl Herrens heliga nattvard också»,
frågade han. »Ja», sade jag, »det får Ni säkert». — »Ja,
men Ni vill väl giva mig den gåvan», sade han. »Ja»,
återtog jag, »men Ni är ju från hela ert liv en
statskyrkovän och ville väl helst få nattvarden från det hållet,
fastän det nu blev så svårt. Jag föreslår, att Ni talar
om allt för prosten och ber honom en gång till, jag tror,
att han gärna gör det nu. Men skulle han icke vilja, skall
jag uppfylla eder önskan».
Därmed var han nöjd. Bud sändes genast till prosten,
och jag gick hem, prisande Gud, att jag fick tro, att
mannen var frälst. Prosten kom omedelbart och fann
den gamle strålande glad. Han häpnade och frågade:
»Vad har hänt med Eder?» Så berättade mannen om
mitt besök och prosten frågade: »Vad sade Nyrén?» Mitt
svar återgavs ordagrant, och prosten tänkte stilla därpå.
Mannen fick nattvarden och gick senare hem i frid.
Efter den dagen fick aldrig jag först lyfta på hatten
för prosten. Han hälsade alltid först och på långt håll,
gick över gatan och tryckte vänligt min hand. Han
förstod mig och jag honom. Han fick andra tankar om
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
