- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
184

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Staden vid Sundet

bliva dem till hjälp och väcka deras intresse. Efter hand
vågade jag mig ut i butikerna, till arbetsplatserna och
fabrikerna med mina traktater, och blev mycket bättre
emottagen, än jag väntat. På sjukhusen och
ålderdomshemmen var jag synnerligen välkommen och fick
predika där.

Det dröjde ej länge, förrän lokalen var till trängsel
fylld av folk. Berättelser och strösånger hade jag gott
om och sparade ej heller på dem. Jag sjöng alltid någon
eller några vid varje kvällsmöte, något som livligt
uppskattades. Dröjde jag att komma med det numret, var
det någon i publiken, som begärde, att jag skulle sjunga
den eller den sången. Och ehuru jag ej var någon sångare,
sjöng jag ändå på mitt sätt.

En äldre, förnäm dam, fröken Thestrup, gick ofta på
mötena. Hon var musik- och sånglärarinna och tyckte
med skäl, att min sång och min röst var skäligen oskolad.
Hon sade alltid åt sina vänner: »Ja, se Nyrén sjunger
natur». Hon erbjöd sig att ge mig lektioner i sång för
att bättra upp mina prestationer. Jag vågade mig ej på
det experimentet utan fortsatte att »sjunga natur».

Jag hade lärt mig nödtorftigt några grepp på orgel,
så att jag kunde ackompanjera mig själv, åtminstone i
vissa tonarter. Detta utnyttjade jag flitigt vid
veckomötena. Några tiotal gummor från Suellska stiftelsen
och andra kommo alltid minst en halv timme före
mötestiden. Så gjorde ock jag. Då spelade och sjöng jag för
dessa, och de förstodo att uppskatta min »natursång».
Deras antal växte, och andra kommo också med. Till
slut sade man i staden: »I kväll ska vi gå till Nya
missionshuset, men vi ska gå så tidigt, att vi komma till
’gumsången’ börjar». Jag behövde aldrig vänta på publi-

184

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free