Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden vid Sundet
och få fram något nytt i lära eller verksamhetsform
eller som ville ge på de troende för modern klädedräkc
eller något annat. Damernas hattar t. ex. fingo alltid ett
kapitel, ty dessa voro ju ej lika år från år utom på de
gamla gummorna. Många av dessa hade för resten
schaletter, någon till och med klut. Försoningen skulle
diskuteras och de gamla läsarna få några slängar, som
de sedan replikerade vid sitt följande möte och gåvo oss
valdenströmare svar på tal, helgelsefrågan likaså, snus
och tobak skulle debatteras och annat sådant. Vid dessa
samtal fick var och en, som var talträngd och ej fick
predika, tillfälle att säga sitt ord. Och av dessa kunde
predikanterna också få en duktig avbasning. Synnerligen
vi unga voro ej så litet rädda för dessa timmar. De
lämnade sällan någon behållning annat än åt trätobröderna
själva. De voro storligen uppbyggda. Folket troppade
gärna av under tiden, ty de funno för mycket av komedi
i allt detta. Diskussionerna blevo också efter hand
alldeles avskrivna. De voro alltid mötenas »döda punkt».
Att få rum för sju talare på en dag i ett möte, var
omöjligt, helst som alla ville predika länge, minst en
timme för varje föredrag. Jag skulle en gång ordna i
Landskrona för ovan nämnda antal. Det blev omöjligt.
Två timmars samtal måste ju vara med på dagordningen.
En av mina goda vänner var med, en av de bästa av
alla sju. Jag bad honom vänta att predika till måndagens
förmiddag. Han blev nästan ond på mig och försäkrade,
att det var med stor uppoffring han kommit till mötet,
och nu skulle han ej få ens en halvtimme på hela dagen.
Han ville tvärt resa sin väg och lovade att aldrig mer
komma igen. Jag lyckades dock övertala honom att
stanna, men obehagligt var det i högsta grad.
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
