- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
188

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Staden vid Sundet

aktiga kälkborgerligheten, som ibland stötte det praktiska
och enkla bondförnuftet för pannan. Att vilja vara, det
man icke är, blir ofta löjligt och skrattretande.

I missionsföreningen fanns ej så få familjer, som voro
rätt väl situerade i ekonomiskt avseende. Dessa hade
sina kotterier, vilka också kommo tillsammans då och då
till kafferep eller små bjudningar. De kommo snart
underfund med mina mera vittgående bekantskaper. När de
därför ordnade för sina festligheter i hemmen, brukade
de säga: »Vi ska först höra efter om Nyrén har något
gumkalas i Säbygatan eller annorstädes, ty har han det,
kommer han ej med». Jag hade nämligen som princip
att gå dit, jag först var bjuden eller kallad. Jag behövde
då ej göra några ursäkter eller hitta undanflykter, ty
saken var alltid klar. Även i dessa sista små bjudningar
var det alltid sed att använda tiden till samtal i bibliska
ämnen eller andra på dagordningen stående frågor. De
troende i allmänhet och icke minst i Landskrona voro
strängt pietistiska, ja, rent av schartauanska i sin
livsföring. Detta satte också en värdig prägel på deras
enskilda sällskapliga samkväm.

Till det löpande verksamhetsprogrammet hörde ock
anordnandet av stormöten, åtminstone ett par gånger om
året. Då kallades ett rätt stort antal predikanter — det
gällde mera kvantiteten än kvaliteten därvid. En gång
voro icke mindre än sju predikanter kallade och kommo.
Det blev besvärligt att ordna så, att alla dessa fingo
predika för dagen, även om mötena utsträcktes till omkring
tre timmar på förmiddagen och fyra timmar på
eftermiddagen. Det skulle nämligen alltid vara minst två
timmars diskussion. Denna form för uppbyggelse var
synnerligen älskad av alla, som ville klandra det bestående

18 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free