- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
218

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök i London

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

K 11 besök i London

dåliga vanor att vilja komma hem sent på kvällarna och
nätterna. Vaktmästare Olsson hade order att låsa porten
kl. i o. »Jag vet nog», sade hon, »hur Ni vill ha det. Jo,
när Ni bultar på porten kl. 4 på morgonen, så frågar
Olsson: Vem är där ? Då svarar Ni: Det är en stackars
sjöman. Rösten är hes och trött efter allt festande och
elände. Var vänlig öppna för mig! Jag får icke, svarar
Olsson. Det skall vara tyst och lugnt nu i hela hemmet.
Men Ni ville, att han skulle öppna för Er, druckna som
Ni komma. Och så ville Ni, att han skulle väcka flickorna
här för att ordna en sovplats åt Er och helst, att jag
skulle komma och dra kläderna av kroppen på Er, lägga
Er i sängen och säga: Sov nu gott, gosse lille, och vila
efter kvällens sus och dus. Det menar Ni vore hem att
komma till och kristlig kärlek att möta. Nej, tack, mina
herrar, porten är och blir stängd kl. 10. Vad skulle annars
edra fruar och systrar och fästmör hemma tänka om
sjömanshemmet i London? Och vad skulle alla dess många
vänner i Norden och här i England tänka? Dessa som
med rikliga offer stödja arbetet här.»

Sjöbussarna skrattade hjärtligt åt hennes dramatiska
skildring och den bitande humor, som var med i det
hela. Det är helt enkelt omöjligt att skildra ett sådant
anförande eller en sådan stund, men försöket kan kanske
ändå ge en föreställning om hur det hela tedde sig.

Det var en upplevelse av rang att höra henne, »den
svenske biskopen av London» tala. Jag satt och ångrade,
att jag lovat tala en stund efter henne. Vad skulle jag
väl säga, ung och oerfaren som jag var och så litet som
jag visste om livet ute i den stora, vida världen. Det blev
ett enkelt vittnesbörd om Jesu frälsaremakt i ett ungt
människoliv, och till min uppmuntran såg jag denna stora

222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free