- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
231

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök i London

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

K 11 besök i London

väl åt honom med orden: »Ligg då still, tills båten
kommer till Rotterdam. Där möter jag dig i hamnen.»

Oeh så gick jag ensam i land och kom utan vidare
svårigheter genom tullen, då ingen av oss haft råd att
köpa något nytt under vistelsen i England. Jag började
så min vandring upp mot järnvägsstationen, som låg en
god bit från hamnen och betydligt högre. Rätt så hårt
medtagen var jag efter den besvärliga överresan och
orolig över, hur det egentligen skulle bli med mitt
efterblivna ressällskap. Jag hade dock ej länge varit på
stationen, förrän jag såg en känd gestalt komma ut från
tullen och starta i väg upp mot järnvägen. När han
blivit ensam och ingen drev på honom, grep han sig an
med det omöjliga och fortsatte sin färd efter programmet.
Han frisknade snart till i den friska lantluften. Jag
däremot slet ont hela den följande dagen.

Av herrskapet Welins i London hade vi fått anvisning
på ett trevligt familjehotell i Antwerpen. Det bar det
engelskt klingande namnet Windsor. Vi åkte direkt dit
och blevo med vår goda rekommendation väl mottagna.
Under dagens lopp hade vi besett Rotterdam och kommo
alltså rätt sent till Antwerpen. Uttröttade voro vi ock vid
framkomsten, varför vi fortast möjligt ville komma till ro.

Vi tänkte, att vi i Belgien voro omgivna av idel
främlingar och att ingen förstod vårt svenska tungomål, lika
litet som vi förstodo den förnämt klingande franskan.
Men vi bedrogo oss. Människorna äro oroliga och
vandrande numera. Vi hade just lagt oss och satt våra
bastanta skor utanför dörren, då ett sällskap kom uppför
trappan och passerade förbi vår dörr, och vi hörde en
kvinnoröst utropa på god svenska: »Det var ena
förfärliga klövar, de här», helt säkert hänsyftände på våra skor.

231

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free