- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / II /
283

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In memoriam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

In memoriam

ledande män i missionsvärlden, de utländska resorna och
särskilt besöket vid Edinburgh-konferensen 1910 gjorde
honom till en sannskyldig "ekumen", innan vi ännu
någonsin hört den benämningen uttalas. Till och med jag, som
var hans intime vän och förtrogne, undrade ibland, om ej
hans vidhjärtenhet förde honom för långt. Men saken var
den med Sjöholm, som det ofta är med dem, som ej få
leva så länge, de få leva fullt och helt, medan de äro här.
Vßd man strider om i dessa dagar och står tvekande
inför, det var klart för honom redan då och satte prägeln
på hans rastlösa och tjänande liv.

Sjöholm ägde en oerhörd arbetsförmåga och sparade sig
icke heller, så länge krafterna stodo honom bi. Sedan han
hela veckan arbetat intensivt på expeditionen, kunde han
på lördagskvällen gå till nattåget, norr- eller söderut, för
att på söndagen tala ett par eller tre gångar och sedan resa
•hem på natten och vara på sin post klockan nio på
måndagsmorgonen igen. Aldrig unnade han sig någon vila.
Alltid var han villig att tjäna med sin gåva, och gärna
var han sedd och välkommen överallt.

I sin förkunnelse var Sjöholm evangelisk och innerlig.
Guds godhet och människokärlek, uppenbarad i Kristus
Jesus, var hans stora ämne, och när han lyfte sig upp i
detta klara ljus, kom strålglansen alla, som hörde honom,
till del. Enkelt men fyndigt och medryckande frambar
han sitt vittnesbörd om frälsningen i Kristus och livet i
Guds Sons tro, ehuru han alltid talade om, att han bar på
en känsla av att han icke var predikant i det ordets
egentliga betydelse. Den långa vistelsen på missionsfältet bidrog
väl ock till denna föreställning hos honom själv. Vi som
hörde honom, togo honom som han var och hade rik
upp-byggelse av hans tro och hänförda vittnesbörd.

283

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/2/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free