Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In memoriam
Missionsföredraget var hans egentliga gebit, då han kom
i talarstolen. De stora linjerna i detta ämne behärskade
han fullkomligt, och hans missionskunskap var ovanligt
rik. En sällsam berättartalang ägde han ock, så att hans
skildringar från missionsfälten blevo så levande, att man
liksom såg och hörde allt. Missionärens liv, frestelser och
prövningar kände han av egen erfarenhet, och aldrig har
denna kår haft en sådan "talesman" som Sjöholm. Själv
hade han varit med i den ringa begynnelsens dag och i den
hårda tiden, vilket gjorde, att han ingalunda fann
svårigheterna så överväldigande, utan fast hellre gav hans
målning av det hela den bilden, att det var en stor nåd att få
vara med i det arbetet. När han talat, hade tron på
missionens segertåg genom världen vuxit, och att inte då
upptaga kollekt skulle ha varit att bryta mot hela publikens
känsla och behov. Sjöholm var en missionens man som
ytterst få, en av de förnämsta jag i den vägen lärt känna:
Under vintern 1915 började Sjöholms krafter alltmera
giva vika. Han vistades då en tid på Skodsborgs
sanatorium och syntes därvid bliva tämligen återställd, men
stark var han icke. Arbetsbördan var mycket stor och blev
även för honom med tiden alldeles för tung. Han arbetade
också både dag och natt. Ofta tog han en stenograf med
sig hem på kvällarna och dikterade massor av brev och
betänkanden, som gällde verksamheten. Jag ville i
styrelsen utverka möjlighet för honom att återvända till
Skods-borg även på hösten 1915, men han bad mig icke göra
det. På hösten ville han stanna kvar på sin post, men i
februari och mars 1916 önskade han få vila igen. Jag sade
honom, att det då kunde vara för sent och höll fast vid
min tanke att i tid bereda honom rekreation.
Oavbrutet arbetade han alltså på sitt intensiva sätt till
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
