Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I n m e m o r i a m
så klart som nu. Han älskade, därför var han älskad.
Ett av de allra äldsta vittnena var predikanten i Betesda,
Smala gränd 5, Johannes Elfström. Det låg något försynt
och förnämt över den
mannen i hans yttre
framträdande. Han vann också
insteg och förtroende
inom sådana kretsar, dit vi
predikanter i allmänhet
icke nådde. Under två
skarpt markerade perioder
av sin verksamhet i
Stockholm — så berättade han
själv — samlades de
förnäma omkring hans
predikstol, och hans kyrka var
överfull av folk. Han var
"på modet", men han
visste ock berätta, hur det
kändes att bli bortglömd och lämnad i sin lilla vrå, som
han sade. Bekymrade och sönderslitna själar, som
behövde läkedom och tröst, hjälp och hugsvalelse letade sig
gärna till de gröna ängarna och lugna källorna i Johannes
Elfströms närhet. "Vill man ha mat och andlig
vederkvickelse", hette det, "skall man höra Elfström". Han var en
sannskyldig "Johannes".
Lika försynt som han gick sin väg fram bland
människorna, lika trosfrimodigt och ivrigt forskande trängde
han sig in i Guds kunskap och de andliga och eviga tingen.
När dessa kommo på tal var Elfström i förgrunden. Där
var han hemma och väl bevandrad. O, vad vi unga predi-
Pastor Johannes Elfström.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
