Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In me m o r i a m
kanter ivrigt lyssnade, då han talade i våra enskilda
möten eller då vi någon gång hade tillfälle höra honom
offentligt. Hans nobla språk och framställningssätt gav åt
hans rika, andemättade förkunnelse ett ännu större värde.
Hans gripande kärlek och ömhet om själarna banade väg
till hjärtats djup för budskapet om Guds oändliga
rikedom och frälsningsvilja. Av sin lilla hjord i Betesda var
han ock innerligt älskad och värderad in i ålderns dagar.
Vid de s. k. "salongsmötena" i Stockholm var Elfström
ofta med och blev där helt visst till rik välsignelse. Den
andliga mentalitet och längtan, som var rådande i dessa,
förstod Elfström väl och kunde bliva deltagarna till
verkligt gagn med sin undervisning och textutläggning. Ehuru
en avgjord församlingsman, ja rent av i sin krafts dagar
en föregångsman, var han vidsynt nog att möta
människorna som sådana, där de andligen befunno sig.
Hans sista år voro tyngda av sjukdom och
ålderdomssvaghet. Men under allt bibehöll han sin ljusa
och glada gudsförtröstan. Då jag en gång mot slutet
besökte honom och ville tacka honom för allt vad han varit
för oss predikanter och Svenska Missionsförbundet,
hindrade han mig med att säga: "Har du inte något annat att
säga mig än tala om mina goda gärningar och vad jag
varit? De ha längesedan bleknat för mig." Jag förstod
honom och frågade: "Vad vill du då, att jag skall säga?"
"Jo", sade han, "säg mig något om Jesus och vad han
gjort för oss, något, som bereder för mig en rik ingång
i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi eviga rike." Inåt
och hemåt var hans blick vänd. Den frälsande nåd, som
han under ett långt liv förkunnat, var hans enda hopp
vid dödsflodens strand. Den bryggan höll. Och den bär oss
alla över floden till vårt sälla, eviga hem.
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
