Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar och frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tankar och frågor
När skall denna höga och härliga, så sant bibliska
kristenbild komma till sin rätt? När skall den sanna, kristliga
ödmjukheten bli uppenbar som en alla sant troende
omspännande makt i världen, den nödvändiga förutsättningen
för att kunna räkna var den andre yppare än sig själv.
När skola vi lära oss att tänka och tala väl om varandra
och tyda allt till det bästa ? Och om än enskilda, uppblåsta
människor ej kunna se något annat än sin egen härlighet
och sig själva, så skola vi ändå hoppas, att Guds
församling på jorden skall vakna upp över denna sak och lämna
sönderskärarna åt sig själva.
Detta är mitt bud, sade Jesus, att I skolen älska
varandra, såsom jag har älskat eder. Och hans bud äro
heliga och få ej åsidosättas som likgiltiga eller sådana som
man aktar på och lyder, så långt man själv finner det
lämpligt eller med sin egen uppfattning passande. Huru
djupt denna sak ingrep i hans eget väsende, visar
framförallt hans översteprästerliga förbön, i det han däri gång
på gång upptog denna sin hjärteangelägenhet inför sin
himmelske Fader. Han visste, att lärjungarnas gemenskap
med varandra allenast kunde uppbäras av en sann och
levande kärlek, en sådan som är livets frukt och av samma
art och väsen som den, vilken var rådande mellan
Fadern och honom. Förbliven i min kärlek, manade han.
Därav skulle ock alla förstå, att de voro sanna lärjungar
och att han själv var sänd av Gud. Icke allenast deras
egen sällhet och lycka samt deras .andliga växt utan ock
framgången av hans stora frälsningsverk vilade på denna
hörnsten. Och ännu i dag står denna sanning lika
bindande, allvarlig och betydelsefull för Jesu lärjungaskara på
jorden. Huru är det då möjligt att med lugnt samvete
förbigå den för en bekännare av Jesu namn?
20 — Tiden går.
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
