- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
44

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krigsår

offentliggjort en serie artiklar om brännvinsbränningens
orimlighet och fördärv för folknäringen ej minst i clet
närvarande tidsläget. Nu ville han hos konungen och
regeringen göra en underdånig hemställan, att
brännvinsbränningen måtte helt inställas och säd och potatis sparas
åt det stora behov av livsmedel, som förelåg.

Vi gingo alltså upp en dag vid konungens allmänna
mottagning. Då vi anlände var den stora vänt- eller
förhallen full med audienssökande. »Det var skada, att vi
kommo så nära på tiden», sade lektorn, »nu får vi vänta,
tills vår tur kommer». Så tog han upp sitt visitkort och
skrev därpå: »Med deputation» och lämnade åt den
tjänsteförrättande ordningsmakten. Men ännu var det en
stund, innan tiden var inne för mottagningen.

När audiensen skulle börja ropade kammartjänaren:
»Lektor Waldenström med deputation!» Om det var
namnet Waldenström eller ordet »deputation», som föranledde
denna överraskning för oss, vet jag icke, men dörren
öppnades och vi stego in, lektorn före och jag efter.

Hans Majestät tog emot lektorn alldeles innanför
dörren och hälsade honom med synbar glädje. Lektorn
stannade givetvis och jag höll på att inte få något rum för
min tillvaro. Kammartjänaren ville stänga dörren och
drev på mig bäst han kunde. Jag varken ville eller kunde
tränga mig fram förbi både konungen och min vördade
andlige fader och ledare. Såväl jag som kammartjänaren
måste lugna oss med den halvöppna dörren, medan de
första hälsningsorden uttalades.

»Så glädjande», sade konungen, »att få se lektor
Waldenström ! Lektorn har ju varit sjuk och så har
Missionsskolan brunnit och lektorn höll på att bli ihjälslagen. Hur
Står det till»?

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free