Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsår
»Jo, Ers Majestät, jag mår gott och är frisk och kry
igen, och skolan är återuppbyggd och är bättre än förut.
Gud styr allting till det bästa».
»Ja», sade konungen, lugnt, vördnadsfullt och stilla,
under det han räckte mig sin hand, »ja, Gud styr allt till
det bästa».
Vi fingo sedan framföra vårt ärende och den synpunkt,
som var vägledande för oss. Konungen behjärtade djupt
och allvarligt betydelsen av vår hemställan och meddelade,
att han redan samma dag skulle låta den föredragas i
konseljen.
Vi ville sedan avlägsna oss, medvetna om huru knapp
tiden var och de många, som väntade på sin tur.
Konungen bjöd oss emellertid stanna. Han skulle själv låta oss
veta, då vi skulle bryta upp.
Så följde ett ytterst allvarligt och ingående samtal om
tidsläget och Sveriges ställning i detsamma. I
avskedsstunden sade lektorn under djup rörelse: »Eders Majestät
må veta, att det kristna folket i landet följer Eder.och hela
det kungliga huset med sina trogna böner i dessa tunga
dagar.»
»Jag vet det», blev konungens svar. Så tryckte han
varmt våra händer, och den minnesrika audiensen var
slut.
Så gick vår väg direkt till dåvarande finansministern.
Det var en humoristisk och glad herre. Vid vårt inträde
på hans ämbetsrum, mötte han oss med att fråga: »Vad
är nu å färde, då jag har äran få besök av själva lektor
Waldenström ?»
»Känner statsrådet mig?» återtog Waldenström.
Statsrådet skrattade hjärtligt och fortsatte: »Vilken
stockholmare skulle det väl vara som inte vet vem den är,
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
