- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
66

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Immanuelskyrkan

det voro bortglömda. Ett stort antal av dem hade
inbjudits att predika i de olika frikyrkolokalerna, i staden och
dess omnejd. Och det var rätt så intressant att studera
de svar, som efterhand ingingo från dem. Ett av dessa
glömmer jag icke så lätt. Jag hade tillskrivit en av våra
bästa män och bett honom predika på söndagen i
Mikaeli-salen. På ett brevkort svarade han kort och gott: »Om
det än gällde ängelen Gabriels sal, gjorde jag det icke.»
Vad den rikt begåvade mellansvenske stadspredikanten
egentligen hade för skäl för sitt avböjande, vet jag icke,
men karakteristiskt var det i alla fall.

Stora internationella möten ha ock hållits i
Immanuelskyrkan. Frälsningsarméns kongresser ha med den
hänförde generalen William Booth i spetsen här utvecklat sitt
program och sina världsomspännande planer, stärkt tron
och eldat sinnena. Baptisternas världskongress har en
gång hållits under dess valv och många av baptisternas
ädlaste och främsta män ha där framburit evangelii
budskap.

Om den ande, som uppburit och fyllt dessa högtider,
vittnar följande händelse, berättad för mig av en av
Stockholms stads tjänstemän. En åldrig, vördnadsvärd
baptistpastor från England ’var på hemväg från
världskongressen i Stockholm. Han hade biljett från
Stockholm över Göteborg till London och hade tagit plats i en
andra klass kupé. När konduktören kom för att visitera
hiljetterna, kunde vår vördade vän ej finina sin. Han
sökte överallt, men förgäves. Konduktören var en
välvillig man och tröstade honom med att han nog fann den,
innan tåget nådde Göteborg.

Han kunde emellertid icke låta trösta sig. Då
konduktören gått, föll han på sina knän i kupén och började iv-

66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free