Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Immanuelskyrkan
rigt bedja om Guds hjälp att finna den förlorade biljetten.
De medresande sågo häpna på varandra och en av
dem började med hårda och förebrående ord uttala sitt
ogillande av att göra en järnvägskupé till ett bönerum.
Där borde man väl ändå kunna få vara ostörd av religiös
propaganda. Den gamle pastorn lät dock icke detta störa
sig i sin bön.
Då reste herrarna sig för att uppsöka andra platser i
tåget. Utkomna i korridoren såg någon av dem en
papperslapp ligga på golvet. Han böjde sig ned och tog upp
den och fann då, att det var en biljett Stockholm—
Göteborg—London.
Med häpnad stodo herrarna där och granskade sitt
fynd.
»Det är hans därinne — hans som beder», sade de
alla på en gång. »Och du», tillade en, »du som var svårast
mot honom, får nu gå in och lämna honom den.»
Det bästa är, att händelsen är en verklighet. Jag har
fått den bestyrkt av vederbörande sagesman vid ett senare
samtal. Han var ock själv med i kupén.
Från denna baptisternas världskongress har doktor J.
Byström berättat för mig följande intressanta händelse,
väl värd att bevara.
Under någon av sessionerna i Immanuelskyrkan
av-. skildes en stund till bön. En mäktig ande vilade över
församlingen och väl en 8 à io personer ledde i bön, var
och en på sitt tungomål. Vid mötets slut sammanträffade
tvenne gummor utanför kyrkan och utbrusto båda med
hänförelse:
»Det var ett härligt möte! Vilken salig stund vi fått
vara med om!» — »Men», tillade en av dem, »tänk
•67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
