- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
141

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V åra generalkonferenser

och uträtta ett ärende. Han skulle köpa sig en ny bil.
Han hade redan besökt några firmor och gick som bäst
och övervägde, vilken bil han skulle bestämma sig för.
Men under högtidens lopp greps han så av
missionstanken och den uppgift han kunde ha därvid, att han beslöt
vänta ett år med utbytet av bil. Penningsumman, som
han hade i beredskap för affären, hamnade i
missionskassan. Snabbare än med flygmaskin reste han nog
sedan ofta till den plats i Immanuelskyrkan, där han fick
sin särskilda vigning för sitt tjänarekall.

Vid en missionärsavskiljning satt jag vid barriären på
den nedre, gamla estraden, och såg därvid en medelålders
man, inkrupen bland palmerna under predikstolen. Han
var helt gripen av det som försiggick. Hans ögon sökte
sig alltjämt fram till en av de kvinnliga
missionskandidaterna. Än brast han i gråt, än åter syntes han vara full
av jublande fröjd och glädje. Jag anade snart
sammanhanget.

Då allt var slut gick jag fram till honom, tryckte hans
hand och sade: »Ni har säkerligen någon närastående
med bland de nya missionärerna?» — »Ja», sade han,
»min dotter.» —- »Hur känns det då för eder i denna
stund ?» — »Ack», sade han, »jag har aldrig förut förstått,
vad ett offer innebär, men jag har heller aldrig känt mig
så lycklig som nu. Jag har ju fått lämna mitt barn i
Herrens händer och sett henne vigas till hans tjänst.»

Den mannen har många i sitt sällskap. Och alla ha de
det gemensamma minnet från Immanuelskyrkan. Där
möta de sina kära på fjärran strand och dessa sina
föräldrar och vänner. Där förnyas i anden välsignelsen över
dem alla av Honom, som är när de sina alla dagar.

Ett annat minne från dessa högtider. Det är från den

141

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free