- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
251

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konferensen pä Oljeberget

sen stor och välvillig uppmärksamhet. Han förstod på ett
särskilt sätt främlingarnas längtan efter att få ett
åtminstone allmänt och personligt intryck av den heliga staden
med dess stora minnen. Han kom alltså en dag vid
högtidens början och förde oss till en plats på Oljeberget,
varifrån vi hade den bästa utsikt över Kidrondalen,
Getsemane och hela Jerusalem samt landsbygden omkring
bortåt Betlehem och ned mot Jordan och Jeriko. Vi fingo ock
då en klar bild av vår närmaste omgivning på Oljeberget.
Kejsar Wilhelm II :s minneskyrka hade som närmaste
granne Hebreiska Universitetet och längre ned på
sluttningen utmed landsvägen till staden den stora engelska
militärkyrkogården, en storartad anläggning, men ett
sorgligt minne från krigets dagar.

Palmsöndagen var den gode biskopen åter ibland oss.
Han ville nu visa oss den väg Jesus red från Betfage till
Jerusalem. Vi vandrade alltså utför Oljebergets sluttning
i sydostlig riktning ned mot Betania. Just ovanför den
lilla byn stannade vi på en platå, och alla samlades
omkring vår ciceron. En sång sjöngs, och sedan föreläste
biskopen de ställen i evangeliet, som handla om
syskonen Martha, Maria och Lasarus, allt under det vi
samtidigt som vi hörde dessa texter som aldrig förr med våra
ögon hängde fast vid den lilla byn med de heliga minnena.

Så började då vandringen på en gammaldags hålväg
eller skogsväg, som ledde väster ut på berget. Vi voro
strax framme vid platsen för Betfage och det stället i
Skriften lästes, där det heter:

»Gån in i byn, som ligger mitt framför eder. Och när
I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där
bunden, som ingen människa någonsin har suttit uppå. Lösen
den och fören den hit.»

251

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free