Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1951 års riksdag av Redaktör Åke Malmström - Ekonomisk politik och nya skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=88f ve 1951 ÅRS RIKSDAG
Redaktör Åke Malmström
NN
LÄSA
||
Kampen mot inflationen och för samhällsekonomisk balans kom att i hög
grad prägla vårriksdagens arbete. Gång på gång blossade häftiga debatter
upp om vad som borde göras för att bevara kronans värde, hindra skatte-
höjningar och stimulera sparandet. Klyftan mellan regeringen och högern-
folkpartiet blev allt vidare, särskilt i fråga om räntan och skattetrycket
Bondeförbundet iakttog en mera avvaktande hållning. Det ville i likhet med
regeringen fortsätta med den låga räntan men motsatte sig liksom de övriga
borgerliga partierna och kommunisterna förslagen om elskatt och fördubblad
fordonsskatt. Även beträffande försvaret och utrikespolitiken ökades splitt-
ringen. De tre borgerliga partierna motionerade om snabbare upprustning
och från höger- och folkpartihåll kritiserades att Sverige nedlade sin röst vid
FN-omröstningarna om Kinas intervention i Koreakriget. Enighet rådde
däremot i två stora frågor — treveckorssemestern och religionsfrihetslagen
— och en ny vägtrafikförordning antogs utan större meningsskiljaktigheter.
Det enda omfattande ärende som uppsköts till höstriksdagen var förslaget
om ny livsmedelsstadga.
Ekonomisk politik och nya skatter.
Huvudproblemet i den ekonomiska politiken var enligt finansministern
att efter en oundviklig anpassning uppåt av priser och löner stabilisera
penningvärdet på den nya nivån, så att en fortsatt inflationistisk process
med svåra följder för sparare och andra kategorier med oförändrade penning-
inkomster förhindrades. Det visade sig dock snart, att pris- och lönesteg-
ringen blev större än man räknade med i statsverkspropositionen, till stor
del beroende på de höjda import- och exportpriserna. Tevnadskostnadsindex
steg med 16 procent från december 1950 till juni 1951, och statens utgifter
ökades genom ytterligare försvarskostnader och automatiska utgiftssteg-
ringar. Nya skatter måste tillgripas, även om de pressade upp levnadskost-
naderna än mera. Överbalansering av budgeten, investeringsbegränsning,
sparsamhet och restriktiv kreditpolitik var från början hr Skölds recept mot
inflationen och i slutet av vårriksdagen ställde han dessutom i utsikt en
skärpt vinststerilisering för exportindustrierna, ytterligare begränsning av
investeringarna utanför byggnadsregleringen och vidgad priskontroll.
Oppositionen gick med på budgetens överbalansering men ville genom
kreditåtstramning och större sparsamhet få bort överkonjunkturen. Höger-
och folkpartiledarna talade för en rörlig ränta, d. v.s. en måttlig ränte-
höjning, och en sänkning av det höga skattetrycket. Bondeförbundet ivrade
också för sparsamhet och, om möjligt, skattelättnader, men ansåg att en
räntestegring måste vara betydande för att bli effektiv och i så fall skulle den
skada stora befolkningsgrupper, däribland de skuldsatta jordbrukarna.
Socialdemokraterna gick mot räntehöjning framför allt för att slippa upp-
höra med de billiga bostädernas och den fulla sysselsättningens politik.
Redan under höstriksdagen 1950 fattades några viktiga beslut för att
stärka budgeten. Från den 1 december detta år skärptes beskattningen
på sprit-, malt- och läskedrycker, choklad och konfekt samt
essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker. Grundav-
giften för spritdrycker höjdes från 9 till 11 kr. per liter och procentavgiften
191
al ILAGA, Henny VTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
