Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägar till konstverket, av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillblivelseprocess. Dess stadier har — om de överhuvud taget fått materiell form —
i mångt och mycket sopats undan med de borthuggna stenfragmenten
eller försvunnit med utskrapningar och övermålningar. De finns endast
kvar genom den inre spänning de skänkt åt det slutliga konstverket.
Endast den upplever betraktaren, endast den för han över till sin
erfarenhetsvärld, endast den ger honom utgångspunkt för egna tolkningsförsök.
Men vem garanterar, att de känslor och tankar, som konstverket väcker
hos betraktaren, överensstämmer med dem, som i det skapande
ögonblicket satte hammaren eller penseln i konstnärens hand?
Kan vi nöja oss med denna konstnärens Noli me tangere-attityd? Kan
vi nöja oss med att betrakta, njuta och gå vidare? Vi kan det inte, därför
att driften att utforska hos människan är lika ursprunglig som driften
att skapa, och därför att konstverket, format av människohand, är något
annat och mer än fågelsång. Konstverket är själv en appell till oss att
försöka få del i dess hemlighet. I samma ögonblick som det griper oss
uppmanar det oss också att tränga in i det och tränga bakom det. Därmed
har vi i själva verket redan börjat vårt konsthistoriska studium. Vi löper
samma risker att begå fel som arbetare inom alla andra
forskningsområden, men riskerna måste tas. Ty ett färglysande skådespel av i oändlighet
skiftande former uppförs inför våra ögon, och det är ett skådespel som
angår oss. Det handlar om djupa mänskliga upplevelser, det utgör
en del av vår historia, det tolkar vår tid, det rymmer försök att gestalta
vår framtid. Vi måste delta i det, och kan vi inte göra det som agerande,
får vi göra det som åskådare. Till och med Picasso — och kunde man
egentligen vänta något annat — har till sist stigit ut ur isoleringen och
accepterat sin roll i det stora, rörliga dramat. Kritikern från 1935,
Christian Zervos, meddelar, att konstnären »i själva verket gick igenom
anteckningarna och godkände dem — inofficiellt».
 |
| Picasso har mer än andra talat om konstverkets hemlighetsfullhet. Men han har själv i det avgörande ögonblicket brutit isoleringen. Och icke blott genom ord. Han riktar sig till hela mänskligheten, när han 1937 formar målningen »Guernica» till en skakande protest mot tidens sönderrivande makter. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
