Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vägar till konstverket, av Nils Gösta Sandblad
- Inför en altartavla
- Om motivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vördnad kring Jesusbarnet utan den vida tomma cirkeln runtomkring det
och den fria, kupigt välvda rymden ovanför. Det är inte ens herdarnas
gapande munnar och stirrande ögon som gör denna grupp så expressiv
— utan den omständigheten att de tre männen, när de kommer inrusande
snett bakifrån, för in en bräcka i kompositionens cirkel, som spänner
denna till det yttersta.
Motivet och vad det innehåller, formen och uttrycket — detta är alltså
tre aspekter, under vilka Portinarialtaret kan studeras. I bilden själv är
dessa tre oupplösligen förenade. Betraktaren skiljer inte på dem när
han upplever konstverket, konstnären har inte heller under sitt arbete
renodlat dem från varandra. De existerar endast som arbetsbegrepp
i forskningens och konstundervisningens tjänst. Men där reder vi oss
näppeligen utan dem. Analysen av Portinarialtaret visar oss deras
betydelse och ger oss rätt att pröva deras värde som vägvisare även under
den fortsatta vandringen genom bildkonstens värld.
Om motivet
»Jag kan inte arbeta utan modell. Jag påstår inte att jag ej ibland helt frankt
vänder ryggen åt naturen, när jag förvandlar en studie till en bild i det att jag
fördelar färgerna, förstorar och förenklar. Men jag har en panisk skräck för att
vad formen beträffar avlägsna mig från det möjliga och riktiga. Jag överdriver,
ändrar ibland på motivet, men hur som helst: jag uppfinner aldrig hela bilden. Jag
finner den i stället färdig, måste endast lösa den ur naturen.»
Här är det Vincent van Gogh som yttrar sig — citatet är hämtat ur
ett brev från Paristiden. Och det har ofta påpekats, att hans ord utgör
ett av hans viktigaste konstteoretiska uttalanden. Det är en konstnär som
själv klargör sin ställning till motivet.
Van Gogh var stafflimålare från 1800-talets senare del, bunden av
sin tids problemställningar. Han hade dessutom hela det verklighetskära
holländska måleri, till vilket även Portinarialtaret hör, bakom sig som
ett nationellt arv. Hans ord gäller alltså endast friluftsmålarna under ett
visst skede, och inte ens alltid dem. »Ingen är konstnär med mindre
han har sin målning i huvudet innan han målar den och är säker på sin
metod och sin komposition», säger överraskande nog den som brukar
skildras som den trognaste av alla friluftsmålare, Claude Monet. Och
ännu mer allmängiltighet har säkerligen ett yttrande av Picasso i vilket
han antyder hur lång och full av växlingar konstnärens väg från motivet
till det färdiga verket kan vara: »Det skulle vara mycket intressant att
fotografiskt bevara inte konstverkets stadier, utan dess förvandlingar.
Troligen skulle man då kunna avslöja den väg, hjärnan följt vid
materialiserandet av en dröm». I »Konstverkets födelse» har Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Jun 8 23:23:12 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/1/0018.html
