Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vägar till konstverket, av Nils Gösta Sandblad
- Om motivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Josephson i ett antal fall med hjälp av bevarade skisser in i detalj kunnat
rekonstruera detta förlopp — han anför för övrigt även Picassocitatet i
ett av inledningskapitlen. Som ett exempel kan ur hans framställning
väljas tillkomsten av Leonardo da Vincis stora »Nattvard» i Milano.
Under arbetet med en helt annan komposition, »Herdarnas tillbedjan»,
utförde konstnären ett blad med ivrigt diskuterande män, som satt
församlade kring ett bord. Plötsligt tecknade han i bladets ena hörn
in en Kristusgestalt — i det ögonblicket uppfattade han männen
vid bordet som apostlar och fick idén till »Nattvarden». Men det tog
femton år innan denna komposition förverkligades, och under de nya
uppslag och våldsamma omarbetningar, som dessa år eller några av
dem rymde, hann såväl de diskuterande männen som Kristusgestalten
förvandlas, dock icke mer än att den ursprunglige Kristus fanns kvar
ännu på de sena kompositionsskisserna och placeringen av de
diskuterande männen i grupper om tre ännu i det slutliga verket.
 |
»Jag kan inte arbeta utan
modell», skrev Vincent van Gogh.
Med vilken rätt Leonardo da
Vinci nära 400 år tidigare gav
uttryck åt samma inställning
förstår man inför hans många
inträngande teckningar av
folktyper, djur och växter. Teckningen
här ovan finns i
akademisamlingarna i Venedig. Ett annat
exempel på Leonardos
arbetssätt, hans väg till »Nattvarden»,
skildras i texten här bredvid. |
Hur nyckfull vägen från motivet till det fullbordade verket än må
vara kan emellertid konstnärens respekt för naturen bestå. Varje konstnär,
inte bara friluftsmålaren, arbetar i första hand med ögat och vädjar
till ögat. Därför blir också den synliga omvärlden och dess händelser
den ofrånkomligaste av alla inspirationskällor. Den kan vara närvarande
som utgångspunkt även när det knappast märks i det färdiga verket.
Ingres, formdyrkaren i det tidiga 1800-talets Paris, skriver: »Konsten
når aldrig högre i fullkomlighet än då den så starkt liknar naturen
att man kan ta den för naturen själv.» Cézanne, måleriets byggmästare,
uttrycker sin förtvivlan över att den småborgerliga andan i Aix gör det
omöjligt för honom att utföra sina stora badkompositioner med nakna
figurer i det fria; han ville helst ända till slutet genomföra sitt arbete ute
i naturen. Och hos Picasso heter det: »Det finns ingen abstrakt konst.
Man måste alltid börja med någonting. Efteråt kan man sopa bort alla
verklighetsspår... I mina tavlor från Dinard och mina tavlor från
Pourville uttryckte jag i hög grad samma vision. Ni har emellertid
själv lagt märke till hur olika atmosfären är i dem som målats i England
och dem som målats i Normandie, emedan ni kände igen ljuset från
Dieppes klippor. Jag kopierade inte detta ljus, ägnade det ej heller
någon särskild uppmärksamhet. Jag dränktes helt enkelt in i det. Mina
ögon såg det och mitt undermedvetna registerade vad de såg: min hand
fixerade intrycket. Man kan inte gå emot naturen... Vi måste tillåta
oss vissa friheter, men bara i detaljer». Och det har dessutom
ifrågasatts, om det inte även i det helt abstrakta konstverket lever kvar vissa
föreställningar t.ex. av arkitektonisk art: föreställningar om bärande och
buret osv. Formen själv har då blivit motiv. Ofta är det rent av så, att
konstnären inte bara öser ur naturens mångfald utan också går i förväg
som upptäckare i naturen, medan vi andra tveksamt följer efter. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Jun 8 23:23:12 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/1/0019.html
