Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägar till konstverket, av Nils Gösta Sandblad - Om motivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
länge dröjde det inte — för att redan nu ta ett enda exempel — innan
den vanlige konstbetraktaren förstod att den blå skuggan inte var ett
impressionistiskt hugskott utan sedd verklighet. »Konstnären tecknar
inte vad han ser, men vad han måste få andra att se», säger Degas, och
från Yrjö Hirn kommer konstälskarens svar: »Vi gå alla, utan att vi
veta av det, i skola hos konstnärerna, och vi tillämpa i vårt eget
förhållande till tingen det betraktelsesätt, i vilket vi blivit inövade genom
konsten.»
Å andra sidan — hur starkt konstnären än upplever sitt motiv varken
kan eller vill han kopiera det. Även van Gogh erkände att han vände
ryggen till naturen och förvandlade studien till en bild genom att
fördela färgerna, förstora och förenkla. Heinrich Wölfflin utsäger detsamma
på ett annat sätt i ett exempel som konstpedagogiken använt i tusen
variationer: Han berättar att tre unga konstnärer på samma gång
försökte måla samma landskapsutsikt utan att avvika en hårsmån från
naturen. De färdiga målningarna fick väl en viss stilistisk släktskap
eftersom det var tre kamrater som utförde dem. Men de var för övrigt
just så olika som tre människor är.
I själva verket är redan det vanliga seendet en så komplicerad akt,
att man kan kalla den föreställning det leder till ett stycke individuell dikt.
Ögat är inte det enda som medverkar. Även andra förnimmelser griper
omedelbart in: beröringsförnimmelser, som kommer oss att uppfatta
den plastiska formen, rörelseförnimmelser, som ger oss en känsla av
rytmen, ja, även hörsel-, lukt-, smak- och andra förnimmelser. Och inte
nog med det. I samma ögonblick som vi ser börjar också tanken, känslan
och viljan att arbeta. Vi förstår vad vi ser, vi känner för det, vi engagerar
oss medvetet eller omedvetet. På denna väg arbetar konstnären vidare.
Hans föreställning får sin särskilda inriktning därför att den utformas
som en tänkt eller förverkligad bild. Det innebär att den översättes till
volymer när det är fråga om en skulptur och till pennstreck eller
penseldrag när det är fråga om en teckning eller en målning. Men denna
översättning kan i sin tur utföras på tusen sätt. Efter arten av sitt uppdrag,
efter sin skolning, efter sin egenart väljer eller rättare skapar han ett av
dem. Återigen gallrar han, tillfogar och rättar in delarna i förhållande
till varandra, tills allt passar in under den helhet han drömt om, eller
— för att använda ett träffande uttryck ur Gregor Paulssons vokabulär —
går in under den gemensamma nämnaren.
Men det måste framhållas, att detta förlopp inför naturen inte
rymmer stadier i en följd efter varandra utan utgör en enda skapande akt.
Filosofen Hans Larsson har i en liten berömd skrift om intuitionen
— som inte behandlar bildkonsten men ändå kan tillämpas på den —
analyserat den första, mindre ordnade varseblivningen och forskarens
systematiska tankearbete, under vilket detalj fogas till detalj tills hela
Konstnären arbetar med ögat och
vädjar till ögat. Den synliga
omvärlden och dess händelser är
därför den ofrånkomligaste av
alla hans inspirationskällor. Men
det är en förvandlad och omtolkad
verklighet vi möter i konsten. Hur
stor är inte skillnaden mellan de
romanska skulpturerna från Soillac
i Sydfrankrike med sina
sammanslingrade djur- och
människokroppar . . .
IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
