Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägar till konstverket, av Nils Gösta Sandblad - Om formen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägar till konstverket
Som en av de första övergav Paul
Gauguin det sönderfrätta
europeiska storstadslivet för att i en av
kulturen obesmittad miljö —
Sö-derhavsöarnas — finna en väg
ut ur impressionismen. 1897
utförde han på Tahiti denna
komposition, i vilken hans syntetiska stil
är fullt utvecklad.
man, en förnimmelse av kyla, ett vitt, blandat med gult eller rött, en
förnimmelse av värme. Rembrandt älskade de varma färgerna,
impres-sionisterna är ofta kyliga, men alltid finns såväl varma som kalla toner
i en målning och proportionerna dem emellan bidrar i sin tur till
spänningen inom konstverket.
»Jag hade fullständigt kramat ur impressionismen, och jag kom till
slut till den övertygelsen, att jag varken visste hur jag skulle måla eller
hur jag skulle teckna. Med ett ord, impressionismen var en
återvändsgränd, vad mig beträffar», sade Renoir till Ambroise Vollard omkring
1883, alltså mindre än tio år efter den första impressionistutställningen.
Och han fortsatte: »Om målaren arbetar direkt efter naturen ser han
till sist ingenting annat än ögonblickliga effekter; han försöker inte
komponera, och han blir snart enformig.» I själva verket utgör
impressionismen, som på en gång ensidigt dyrkade seendet och började tillämpa
de nya färglärorna själva vändpunkten från en realistisk
konstuppfattning till den formala, som ännu i huvudsak härskar. Så gott som alla
de betydande formförnyarna gick fram ur den. Så pointillisterna, Signac
och Seurat, vilka icke blott försökte tillämpa den nya färgläran med
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
