Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Primitiv konst, Stig Rydén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Primitiv konst
virtuosmässigt utförd flintdolk. Men dessa föremål och redskap har inte
bara varit de vackraste, de har många gånger också varit de hållbaraste
och de mest effektiva i ägarens fredliga såväl som krigiska företag och
därmed ökat hans möjligheter att hävda sig i den hårda kampen för
livsuppehället. Vårt bedömande av de första uttrycken för en konstnärlig
verksamhet hos de primitiva folken är emellertid kanske många gånger
oriktig, då vi i de flesta fall endast kan utgå från det som presterats på
det rent materiella området. Sånger, sägner och prydnader av
lättför-gängligt material har kanske en gång varit mera påtagliga bevis på
dessa primitivmänniskors skönhetslängtan. Men då sagoberättarnas och
sångarnas stämmor tystnat för alltid och tiden förintar i stället för
att bevara, måste vårt omdöme bli som det nu är.
1938 påträffade jag i Loaflodens canyondal i norra Chile ett par
hällristningskomplex. På det ena stället var en sträcka av 20 meter av
canyonväggen till mer än manshöjd översållad med guanaco eller
lamafigurer. Konturerna på dessa figurer var inristade i bergväggen och
markerade med vit färg, medan själva kropparna var rödmålade.
Häll-ristningskomplexen påträffades på platser där källsprång bröt fram
ur canyonsidan. Norra Chile är ett utpräglat ökenområde, endast
Loa-dalen erbjuder möjligheter till bosättning i större skala. Tillgången på
vatten betyder liv och död i en trakt som denna, och till källflödena
samlas nu som förr djur såväl som människor. Jag skulle hålla för troligt
att hällristningarna vid källsprången i Loadalen är ett uttryck för de
där en gång bosatta människornas önskan att alltid finna vatten och att
med magi söka betvinga den makt som skänker vatten och därmed
villebråd och möjlighet till åkerbruk — den makt som ger liv.
Hällristningar och grottmålningar följer jägarfolken och de primitiva
åkerbrukarna och bildar därför den grupp av primitiv konst, som har
äldsta anor. Föreställningar liknande dem som torde varit förbundna
med hällristningarna i Loadalen är troligen också grundorsaken till
deras tillkomst även i andra delar av världen.
Som de bästa proven på denna hällristnings- och grottmålningskonst
står utan tvekan de franska och spanska. Vi möter i dessa
djurframställningar från stenålderns paleolitiska skede en iakttagelseförmåga och en
skicklighet att framhäva det väsentliga i det som karakteriserar ett djur
som ställer dessa konstverk bland de förnämsta som åstadkommits av
primitiva folk. Djuren kommer emot oss på det sätt som jägaren helst vill se
villebrådet — vi se dem från sidan, från det håll som skänker den största
träffytan för pilar och spjut och som därför gör dem lättast att nedlägga.
Hällristningarnas och grottmålningarnas konstnärer är tecknare. Det är
silhuetten av ett djur i vila eller i rörelse som grottmålningarnas
konstnärer fångat, perspektivets problem och därmed skildringen av ett
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
