Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten i Peru och Mexiko i förspansk tid, av Stig Rydén - Före inkariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peru och Mexiko
Den dekadenta tiahuanacustilen
utmärker sig för sin starka
geometriska stilisering av
figurmotivet. Med hjälp av teckningen är
det dock möjligt att på detta
väv-nadsfragment från Nasca
återfinna de olika figurdetaljerna från
den tidigare avbildade
tiahua-nacuporten och vävnaden i
tiahua-nacustil från Ancon på föregående
sida. Göteborgs museum.
kommer dock några ytterligare dekormotiv, lamadjur, ormar etc., samt
rent geometriska mönster. Kärltyperna varierar, vanligast är ett
bägar-formigt lerkärl och en låg skål i samma form. Några enstaka lerkärl
i form av människohuvud, modellerade med frapperande naturalism
samt s.k. rökelsefat i jaguarform är även kända.
Trots sin stränga, strama stilisering måste man beteckna
tiahuanacu-portens lågrelief som en naturalistisk konst. Man har inga svårigheter
att se vad figurerna föreställer även om man sedan inte vet deras
betydelse, man försöker t.o.m. att återge vissa enskildheter i klädedräkten.
Ännu mera realistiska är dessa figurer när vi möter dem i dekoren på
lerkärlen. Här har visserligen detaljerna i klädedräkten gått förlorade,
men figurerna har i stället tecknats mjukare. Man är inte längre bunden
av det hårda, svårbearbetade materialet — stenen.
Under den dekadenta tiahuanacuperiod som följer på den klassiska
förändras emellertid denna naturalistiska figurstil. Inom stenskulpturen
blir den mera naivistisk, medan den inom keramiken antar en mera
geometrisk form. Samtidigt gör sig också en upplösningstendens märkbar
inom keramikkonsten. En enstaka del, ett huvud, får ersätta en tidigare
helfigur, den rent geometriska dekoren blir också mera dominerande.
Detta senare förhållande markerar samtidigt en återgång till den
förklassiska tiahuanacustilen inom keramikkonsten där den geometriska
dekoren är allenarådande, åtminstone så vitt man av nu kända fynd
kan bedöma från denna tidigaste period.
Klimatet gör att vi inte har några vävnadsfynd från Tiahuanacu
eller från tiahuanacukulturens utbredningscentrum, högslätten söder
om Titicacasjön. Tiahuanacukulturens vävnadsstil och dess utveckling
från klassisk till dekadent måste vi därför studera på fynd från
kustökenområdet. I tiahuanacuportens bildfris har man åstadkommit det
monumentala på ett ganska enkelt sätt genom att i tre rader exakt
upprepa två olika figurer, vilka liksom tillber guden i reliefens centrum.
Detta sätt att åstadkomma en imponerande effekt går igen inom hela
vävnadskonsten i kustökenområdet, inte bara inom den vävnadskonst
som direkt inspirerats av tiahuanacukulturens bildframställningar utan
även inom den vävnadskonst som tillkommit långt senare och som intar
en mera självständig ställning. Här åsyftas dock inte en imponerande
effekt, snarare är det den primitiva konstens »horror vacui»—skräcken
för tomrummet — som gör sig gällande när man fyller hela den till
buds stående ytan med rader av en och samma eller ett par olika figurer.
Ett vackert exempel på denna senare stil ger oss det här avbildade
vävnadsfragmentet i tiahuanacustil från Ancon i Perus kustland. Fyra
figurer återfinnes på vävnadsfragmentet, det ena paret är en spegelbild
av det andra. Figurernas likhet med sidofigurerna på tiahuanacuporten
är påtaglig, man behöver blott jämföra vingarna på ryggen på den ena
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
