Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Den akkadiska karaktären - Gudeastatyerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
Detalj av dekoren på en harpa
från Ur.
är antytt genom träd och buskar och på himlen stråla stjärnorna.
Livligheten i denna scen och storheten och klarheten liksom den starkt
dramatiska effekten sammanbinder detta monument med långt senare
assyriska bildverk där samma energiska framställningskonst förekommer.
Gudeastatyerna
Den akkadiska epoken blev emellertid politiskt endast en parentes
i utvecklingen. Under den följande perioden tränger det sumeriska
fermentet igenom som den dominerande karaktären. Det måste dock
framhållas att båda de så vitt skilda sumeriska och akkadiska
karaktärerna utgör förutsättningar för den följande stilutvecklingen i
Mesopotamien.
Det akkadiska rikets undergång medförde att de mindre städerna
kunde återvinna sina lokala karaktärer. I Lagash blev på 2300-talet
Gudea oberoende. Hans epok kännetecknas av en sista uppblomstring
av den gamla sumeriska konsten. Den sumeriska stilen har kommit
fram till en sublimering i de talrika statyer över konung Gudea som
bevarats till våra dagar. Kroppens ställning med frontalitet och axialitet
är densamma som tidigare, likaså handställningen (sid. 101), men
ytbehandlingen har fullkomnats. Märkligast i dessa statyer är ansiktets
utformning som låter oss ana många egenskaper hos den avbildade
konungen. Redan detta är intressant, att konstnärerna i så hög grad
vinnlagt sig om det psykologiska i porträttskildringen.
Det är emellertid inte bara i Gudeas stad, Lagash, man funnit
utomordentliga konstverk från denna tid. En annan plats som givit rika fynd
är Ur, där den s.k. 3:0 dynastin åter markerar en konstens höjdpunkt.
En av de intressantaste anläggningarna över huvud taget i Mesopotamien
är det gigantiska palatset i Mari på gränsen till Syrien. Utgrävningarna
där ha inte blott lämnat storartade skulpturfynd utan även ytterligt
märkliga muralmålningar. Stora bildsviter med figurala framställningar
i stilen påminnande om egyptiska målningar, pryda fasaderna i ett
par av palatsets stora gårdar.
Palatset, liksom hela denna kultur, förstördes av amoriternas konung,
Hammurabi, som gjorde Babylon till sitt residens. Konstnärligt ha
emellertid amoriterna betytt föga och denna tidiga epok av
mesopotamisk kulturblomstring gick till ända, då landet från öster invaderades
av de barbariska kassiterna sedan det dessförinnan härjats av
hetti-terna från väster.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
