Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Det förhistoriska Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
Lerkärl, en s.k. amfora, från
Knossos på Kreta. Senminoiska
tidens andra period.
Bläckfiskmotivet och andra marina element
är här framställda i relativt
stiliserad form.
radena måste Kretas betydelse i Medelhavsområdet ha varit mycket
stor inte bara kulturellt utan även politiskt. Omkring 1450 f. Kr.
förstöras åter de sydliga palatsen och 1400 kommer turen till själva Knossos,
som härjas av akajerna från den argiviska slätten. Både den politiska
och kulturella ledningen går nu över till städerna på det grekiska
fastlandet, främst Mykene, Tiryns, Midea, Asine m.fl. platser i Argolis.
På grund av Mykenes stora betydelse i denna sista utveckling brukar
man kalla perioden för den mykenska. Den mykenska storhetstiden varar
till 11 oo-talet då den gamla kulturen och främst bildkonsten går under
i de oroligheter, som uppstår under de s.k. doriska vandringarna, då
hela Grekland synes ha blivit invaderat och skövlat av folkslag
kommande norr ifrån, de s.k. dorerna. Den folkblandning som dessa etniska
förhållanden ger upphov till resulterar i det grekiska folket, sådant det
framträder i historisk tid under arkaisk och klassisk tid.
Den minoisk-mykenska konsten uppträder redan från början i
en mångfald former. Av dominerande betydelse för den kommande
utvecklingen är konstens beroende av de förmögnare härskarklasserna.
De stora palatsbyggena på Kreta måste ha varit av avgörande betydelse
som kulturella och konstnärliga centra. Den arkitektoniska sidan av
palatsen kan här icke bli föremål för behandling, men däremot den
dekorativa utsmyckningen av desamma. I palatsbyggarnas tjänst stod
en rad olika konstnärer som verkade var och en på sitt område. Även
de religiösa förhållandena i de stora palatsen har på ett avgörande sätt
påverkat bildkonsten. Berömt är de minoiska palatsens märkliga
monumentalmåleri som både tekniskt och innehållsligt torde ha inspirerats
från Egypten, ett område där murmåleriet ju hade mycket gamla anor.
Vid sidan om det stora måleriet i arkitektoniskt sammanhang florerade
ett ytterligt märkligt måleri på terracottavaser, och på detta område
kan man följa utvecklingen i minsta detalj. Under mellanminoisk tid
går utvecklingen snabbt fram emot en utomordentligt stark realism i
framställningskonsten, kulminerande omkring 1600 f. Kr. Så småningom
sker emellertid en stilisering av denna realistiska konst, ett stelnande
av de tidigare så levande formerna och en accentuering av de
ornamen-tala dragen i utsmyckningen. Denna dekorativt präglade stil är typisk
för Knossospalatsets sista århundrade och brukar därför kallas palatsstil.
På fastlandet upptas den minoiska stilen redan i dess realistiska skede,
men kan då inte sägas vara vanligt företrädd. Allt efter som de
fast-ländska städernas betydelse ökades blir kontakten med Kreta allt fastare
och då Knossospalatset omkring 1400 förstördes övertages den då
gällande palatsstilen helt av de fastländska furstarnas konstnärer. Det
är huvudsakligen denna palatsstil och en mängd variationer och
degene-rationsföreteelser av densamma, som sedan under de följande
århundradena spridas ut över praktiskt taget hela östra Medelhavsområdet,
8
II3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
