Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Det arkaiska Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
Huvudet från en ryttarstaty funnet
på Akropolis i Aten, 500-talets
mitt, nu i Louvre, Paris.
Det är egendomligt och svårförklarligt att grekerna med sin starka
känsla för realism ännu icke visat något intresse för porträttskulptur
trots att dessa vo ti vfigurer ju måste uppfattas som avbildningar av
levande människor som offrat i templen. Tankegången var den att
om man lät göra en bild av sig själv och placerade denna inom det
heliga tempelområdet ställde man sig samtidigt i gudens beskydd för
framtiden. Samtidigt fungerade statyn som en påminnelse om att man
offrat till guden. I stället för individuella personliga porträtt utformades
under den arkaiska liksom även under senare perioder vissa ansiktstyper
som äro gemensamma för större områden men som icke lämna rum för
någon personlig differentiering. Det är ett för tiden karakteristiskt
typideal som gäller och som över hela området först så småningom
förändras. Under den arkaiska tiden har alla ansikten oavsett om de
är votivstatyer, gudabilder eller personer inbegripna i kamp ett mycket
karakteristiskt småleende på sina läppar, vilket i hög grad bidrar till
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
