Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Gammalkristen bildkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
äldsta Kristusffamställningarna utformas i anslutning till romerska
ynglingaideal. Även på andra områden synes den grekisk-romerska
formuppfattningen göra sig gällande under de första århundradena,
sannolikt beroende på att bibeln översatts till grekiska och lästes i de
stora hellenistiska städerna huvudsakligen av en grekiskt bildad publik,
medan å andra sidan de orientaliska gudaförebilderna vann insteg
under senare epoker allteftersom orientaliskt tänkande gjorde sig gällande
i den kristna religionen. I Orienten hade sedan gammalt på många
ställen visat sig tendenser till bildfientlighet, en företeelse, som säkerligen
sammanhänger med orientalernas sinne för att tänka abstrakt.
Guds-begreppet var icke lika konkret som hos Västerlandets människor.
Då grekerna personifierade och funno mänskliga former för tankar
och filosofiska begrepp uttrycktes dessa i Orienten på ett eller annat
abstrakt sätt. Ornamentiken, abstrakt till sitt väsen, får därför en ökad
betydelse i Orienten. När figurkonsten tillgripes, får även denna en
annan karaktär än i de områden, som starkt influerats av grekiska
föreställningar. Även figurerna får något abstrakt över sig och de framstå
som symboler för tankar och begrepp och utformas så att de motsvara
dessa. Stilisering och en dekorativ prägel är mest karakteristisk för de
orientaliserande tendenserna i den kristna bildkonsten. Konflikten
mellan dessa bildfientliga (ikonoklastiska) tendenser, Orientens mera
abstrakta syn på bildframställning och den grekisk-romerska traditionen
är ledmotivet i utvecklingen av den gammalkristna bildkonsten. De
olika elementen har dominerat och satt sin prägel på konsten under
olika perioder, inom det bysantinska riket ända fram till 1400-talet.
Mycket tidigt fixerades vissa bildframställningar i fråga om
ikono-grafien. Detta skedde icke lika över hela området. Smärre varianter
utbildades i de olika huvudorterna och dessa varianter flätades så
småningom in i varandra på ett mycket intressant sätt. Även fixerades
på ett tidigt stadium bildernas platser t.ex. i kyrkorna, där man skulle
återfinna vissa motivkretsar på samma ställen i kyrkorummet. Bilderna
hade en starkt didaktisk uppgift och allt skulle göras för att underlätta
tydandet av desamma. Så skulle kupolen prydas av en bild av Gud
allhärskaren (Pantokrator). I de fyra pendentiven under kupolen
framställdes de fyra evangelisterna, i den östra absiden Frälsaren eller
senare Jungfru Maria, på långhusets kleristoriemurar scener ur Gamla
och Nya Testamentet. Även i fråga om färgen utbildades tidigt en
sorts symbolism, som var verklig och levande för den tidens människor.
Den hellenistiska traditionen kännetecknas av en från antiken hämtad
sublimerad idealism och realism. Ofta finner man det grekiska
perspektivet använt, kanske icke genomgående över hela bilden, men tillämpat
för smärre partier. Skuggmålning och tonade nyanser är regel. Kristus
framställes till en början som en ung skägglös antik gud.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
