Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Gammalkristen bildkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred Westholm
Inom det orientaliska området synes Syrien ha utgjort ett dominerande
centrum. De bildverk, som inspirerats härifrån, kännetecknas av en
större både kroppslig och andlig kraft. Figurerna framställas ofta frontalt
och med hårda, häftiga kontraster. Den sköna formen har fått
underordna sig innehållet i figurerna betonat genom en intensiv andlig
spänning. Kristus framställes såsom ett majestät med skägg, nästan som
en assyrisk konung. Över huvud taget märker man tendensen att
intensifiera det psykologiska i bilderna.
Det ikonoklastiska elementet är som tidigare framhållits av allmänt
orientaliskt ursprung. Det gör sig gällande genom sin speciella form av
symbolism både i ornamentik och färg. Vidare märkes detta element
i de bakgrunder till figurframställningarna som ofta återfinnas,
innehållande olika färgnyanser, abstrakta molnformationer eller symboliska
betande får utan något sammanhang med bilden i övrigt. Denna
symbolism utgör förstadiet till och föregriper den verkliga
ikono-klasmen, som helt segrade i det bysantinska riket under 700-talet
då endast abstrakta symboler fingo förekomma med korset som
centraltema.
I fråga om sättet att uppfatta och framställa bilderna till bibelns
berättelser kan man urskilja tre olika metoder, som senare blev av
stor betydelse för det västerländska måleriet: I enlighet med den
hellenistiska uppfattningen utvaldes och illustrerades endast en, men
väsentlig scen i ett händelseförlopp. Ett annat framställningssätt
bygger på seriebildens princip. Flera scener i en sammanhängande
berättelse visas i tur och ordning mot en sammanhängande bakgrund.
Länge ansåg man att detta hängde samman med t.ex. de romerska
bildkolonnerna eller med framställningarna i pergamentrullarna, men
senare forskningar ha visat detta vara av orientaliskt ursprung. Ett
tredje framställningssätt, som synes vara av syriskt ursprung placerar
en dominerande huvudscen i mitten. Omkring denna grupperas mindre
scener som bårder. Härigenom blir det naturligt att på gammalt
orientaliskt maner markera olika betydelsefulla figurer i olika storlekar.
Sarkofag från Via Salaria, Rom,
en av de tidigaste sarkofagerna med
kristet bildinnehåll, från 100-talet.
Lateranmuseet, Rom. I mitten
herden med lammet — Kristus —
och på ömse sidor om honom
sarkofagens beställare, en man och
hans hustru, omgivna av
undervisande och beskyddande män och
kvinnor.
Aposteln Paulus, detalj från den
s.k. Junius B as sus sarkofagen
använd för prefekten Junius Bassus
35g, i Peterskyrkans krypta.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
