Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Mosaiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred Westholm
den schematiska uppställningen gör dem snarare till abstrakta
dekorativa element i kompositionen än till delar av en tavla med berättande
innehåll.
Från Theodoriks epok, 493—526, härstamma mosaikerna i San
Apollinare Nuovo. Här finnes den fullständigaste serien mosaiker.
Långhusets sidor äro helt bevarade medan endast absidmosaiken saknas.
På sidorna äro bilderna grupperade i tre zoner, överst scener ur Kristi
liv, i mellanzonen profeter och bibelns författare och nederst de berömda
processionsscenerna. Stilen är i den övre zonen kraftfull, koncentrerad
och knapp. Figurerna äro uppdragna med klara och hårda konturer
och deras rörelser laddade av en dramatisk spänning, som stundom kan
påminna om Giottos konst. Abstraktionen och den intensiva
tillspetsningen av det dramatiska äro orientaliska drag och det är icke
överraskande att här finna en Kristus av syrisk typ. Även i mellanzonens
profetgestalter, placerade mellan fönstren är abstraktionen och
isoleringen tydlig och de ger i vissa fall anknytningar till murmålningar i
Doura och Palmyra. I processionsscenerna, som på norra sidan visar
tjugotvå kvinnohelgon som lämnar staden Classe och närmar sig den
tronande Jungfru Maria, och på den södra sidan tjugosex manliga
martyrer och helgon, som från Ravenna skrida fram mot den tronande
Kristus, visar redan anordningen med figurernas upprepning att man
nu kommit långt bort från den hellenistiska traditionens scener i de
romerska 300-talsmosaikerna. Det dramatiska är helt bannlyst och
ersatt med tidlös kontemplation och ett intensivt förandligat uttryck hos
varje figur, som framställes utan all plasticitet mot en abstrakt bakgrund
i ett plan. I förhållande till tidigare bilder ter sig dessa
processions-scener starkt stiliserade.
Från Justinianus tid är mosaikerna i San Vitale. Endast koret är
dekorerat, men här möter oss den tidiga bysantinska stilen i sin fulla
utveckling och med en rikedom och skönhet som kanske icke återfinnes
i någon annan kyrka. Som helhet ha dessa mosaiker en starkt dekorativ
prägel. De viktigaste bilderna här är utan tvekan två scener som skildrar
invigningen av kyrkan 547 i närvaro av kejsar Justinianus och hans
drottning Theodora. Ämnets till hälften profana karaktär är ovanligt
och erinrar om att mängder av profana mosaiker funnits i palatsen i
Konstantinopel ehuru de nu försvunnit. Både kejsaren och kejsarinnan
uppträder i praktfulla bysantinska hovdräkter med gnistrande juveler
och tunga diadem, men mer än av den yttre färgprakten fångas ögat
av den intensiva människoskildringen hos kejsarparet, som stannat med
sina votivgåvor framför kyrkoporten ett ögonblick och ser med djupa
genomträngande blickar frontalt ut emot åskådaren. Ansiktena är det
enda man ser av figurerna, vilkas kroppar helt försvinna i de tunga
vertikalt betonade dräkterna (se också bilden sid. 168).
Drottning Theodora med en av
sina hovdamer, detalj från mosaik i
S. Vitale, Ravenna, från mitten
av 500-talet.
l66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
