Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Miniatyrmåleri - Den ikonoklastiska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred Westholm
prägel har Codex Rossanensis med klarare skarpare färger och större
monumentalitet i kompositionen. Ikonografien tyder på ett mera östligt
ursprung. I stilen nära sammanhängande med denna handskrift är
den s.k. Cottonbibeln. Bland de profana handskrifterna må nämnas
Cosmas Indicoplevstes, en Indiafarares reseskildring, ursprungligen
sammanställd på 500-talet, men bevarad i senare kopior av vilka den äldsta
torde tillhöra 800-talet.
Den ikonoklastiska tiden
Det har i det föregående framhållits hur den gammalkristna konsten
med många olika lokala centra i det stora området, på 500-talet
samlades upp, och omformades till en mera enhetlig stil med huvudcentrum
i Konstantinopel under Justinianus kraftfulla regim. Denna nya stil,
som av vissa forskare brukar benämnas den första guldåldern i bysantinsk
konst, trängde under århundradet efter Justinianus alltmera igenom i
de länder som tillhörde det bysantinska riket. Men samtidigt som detta
utkämpade svåra politiska strider med araber och andra folkslag i öster
och norr, pågick även strider av religiös art inom riket. Från öster trängde
så småningom tankegångar fram som helt tog avstånd från figural
bildkonst i religiös dekoration. Dessa strider kulminerade år 717, då
all slags figurkonst förbjöds i religiöst sammanhang. Förbudet upphävdes
icke förrän 843.
Det är givet att dessa århundraden måste betyda ett oerhört avbräck
i den konstnärliga utvecklingen, då ju motiven helt måste hämtas från
ornamentiken och symbolkonsten. Men viktigare än detta var
naturligtvis att de tankar, som inspirerade den konstnärliga verksamheten
även var helt främmande för figural bildkonst. Visserligen var det
till-låtet att framställa figurer i profana sammanhang och man har även
antagit att så skett i rätt stor utsträckning, men knappast några av
dessa har i så fall bevarats. Som helhet måste man säga att det
ikonoklastiska århundradet utgör en dunkel period, som åtminstone i fråga
om den större konsten icke uppvisar några märkligare verk. Under
denna tid förstördes och övertäcktes en mängd storartade konstverk
i flera av de kyrkor, som ännu var i bruk från äldre tid, och förstörelsen
har varit mycket grundlig. De nya motiv som ersatte de gamla
bildsviterna var av övervägande ornamental karaktär. En mängd symboler
togs upp, grupperade omkring korset. De främsta ikonoklastiska
monumenten finner vi i de förut omnämnda moskéerna i Damaskus och
Jerusalem, men även i Konstantinopel förekom betydande sådana. Den
ikonoklastiska tiden har dock haft vissa positiva sidor. En mängd
konstnärer, som icke kunde fortsätta sin verksamhet tvingades att utvandra
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
