Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Den bysantinska konstens sista storhetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
och börjar långt innan någon influens från Italien är tänkbar. Det är
tvärtom uppenbart att måleriet under 1200—1300-talen i Italien i
mycket hög grad påverkats av de här beskrivna bysantinska stilarna.
Man har även kunnat påvisa hur dessa östliga influenser kommit till
stånd dels genom direkt inflyttade bysantinska konstnärer, men även
indirekt genom de kulturförbindelser, som i allt högre grad öppnades
mellan olika italienska städer och Konstantinopel. Korstågen har här
varit en icke oväsentlig faktor. I nästan alla delar av det östra
Medelhavsområdet hade korsfararättlingar slagit sig ned och bildade ett
betydande politiskt och kulturellt överskikt i den levantinska
befolkningen. Mycket återstår ännu att utforska på detta område både vad
bildkonsten och arkitekturen beträffar. En annan viktig faktor är
spridningen av de målarböcker som konstnärerna hade till sin hjälp och i
vilka de ikonografiskt fastställda schemata fanns angivna. I många
fall kan man detalj för detalj återfinna samma scener i de bysantinska
och de italienska bildsviterna.
När Konstantinopel år 1453 erövrades av de ottomanska turkarna
betydde detta givetvis ett väsentligt avbräck i den bysantinska
konstutvecklingen. Huvudstaden och de viktigaste delarna av det bysantinska
området kom att för flera århundraden framåt behärskas av ett
främmande folk med en egen konst, som i de flesta avseenden var helt
artskild. Turkarna var emellertid i många hänseenden beroende av de
bysantinska konstnärerna och tog även många i sin tjänst. Kanske
märks detta mera på arkitekturens än på bildkonstens område. Den
bysantinska konsten hade emellertid många andra tillflyktsorter, men
den självständiga och dramatiska utveckling som den tidigare
genomlöpt var dock nu i stort sett tillända. Bildkonsten konserveras på det
stadium som här beskrivits och nyskapandet blev i framtiden ringa. Nya
skolor uppträdde t.ex. i Ryssland, där bildkonsten i mycket hög grad
har sina rötter i den bysantinska konsten. Även i flera av klostren kunde
traditionen fortsättas tack vare att turkarna lämnade sina undersåtar
religionsfrihet. Ännu i dag kan man i avlägsna trakter få se hur munkar
och konstnärer utför sina verk helt oberoende av senare tiders
landvinningar men i enlighet med traditioner som utbildats i det
bysantinska kejsarriket. Det är en seg konservatism som präglar konsten
likaväl som den grekisk-ortodoxa religionen.
12
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
