Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Den bysantinska konstens sista storhetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred Westholm
och nyplatonismen, som riktningen i filosofien brukar benämnas, har
säkert varit en mycket starkt bidragande orsak. Stilen börjar nämligen
redan före den latinska erövringen av huvudstaden, men slår ut
i full blom under 1300—1400-talen. Intressant är att se hur man i
flera fall sökt återuppliva den hellenistiska traditionen i den äldsta
bysantinska konsten med livliga, okonventionella kompositioner, konkret
formbildning och starkt dramatiskt innehåll. Mycken omsorg ägnas åt
stegrad bildverkan i form av starka rörelser hos figurerna och en till
ytterlighet stegrad färgverkan. Vi känner stilen från vissa mosaiker t.ex.
de för sin fria komposition och friskhet i färgen så berömda mosaikerna
i Kahrieh Djami i Konstantinopel, 1310—20, där en formellt idealiserad
och innehållsligt fördjupad humanism gör sig gällande, men framför
allt i de storartade sviter av målningar, som bevarats i de två centra
Mistra på Peleponnesos och Athos i Macedonien. Som komplement till
dessa kommer så de kretensiska målningarna och en betydande skola på
Cypern, den senare dock med starka drag av italiensk-västerländsk
kultur. Tyvärr har många av dessa murmålningar skadats, då de icke
varit föremål för någon konservering under flera århundraden. I
kyrkorna i den märkliga ruinstaden Mistra, nära Sparta, kan vi urskilja
flera olika stilar och kanske har tiden här lämnat sina mest fullödiga
konstverk. Den religiösa hänförelsen har i målningarna i
Pantanassa-kyrkan kommit till storartade uttryck, särskilt i den stora kompositionen
»Lazarus uppväckande». Det är här icke fråga om naturalistisk
detaljframställning. Konstnärens avsikt har varit att genom en dramatisering
i kompositionen och i personernas gester och med en högtidlig stilisering
få fram en intensiv religiös och samtidigt humanistisk känsla, som är
typisk för denna tid. En annan stil talar ur målningarna i
Peribleptos-kyrkan, som visar influenser både från den macedonska och kretensiska
skolan.
I Athos där ett stort antal kloster grundades från olika delar av den
bysantinska världen finner vi naturligt nog olika stilar representerade.
Karakteristiskt för Athosmålningarna är emellertid en stark färgsättning
med många olika gradationer, scener och figurer är ofta isolerade från
varandra i särskilda bildfält, figurer ofta placerade i frontal ställning
och i vissa av de viktigaste målningarna finner vi drag, som måste
hänföras till Orienten. Mistramålningarnas intensitet och livfullhet har här
fått ett drag av orientalisk mysticism.
Många andra centra fanns t.ex. i Serbien, där grekiska konstnärer
som regel arbetade liksom i Bulgarien och Rumänien.
Länge ansåg man att denna sista bysantinska stil med dess humanism
och starkt emotionella drag influerats från det samtida italienska
måleriet, men allteftersom forskningen framskridit har det framstått som
klart att utvecklingen går helt oberoende i det bysantinska området
Joachim, muralmålning i
Panta-nassakyrkan i Mistra, Grekland.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
