Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Indisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Gyllensvärd
turerna visar emellertid en helt annan realism än de människofigurer,
vilka utfördes samtidigt och återger andeväsen som Yaksha och Yakshi.
Liksom den gammalkristna konsten undvek att avbilda Kristus annat
än i symbolform, så förekommer i den tidiga buddhistiska konsten Buddha
aldrig annat än symboliserad bl.a. av bodhiträdet, tronen, lagens hjul,
fotspåren eller stupan. I de reliefer, som smyckar portar och
omgärd-ningar till stuporna (minneshögar över buddhareliker) i Baruth och
Sanchi, skildras legenden om Buddhas liv (jataka) med Den Upplyste
representerad av trädet, parasollet och tronen. Redan nu träffar man
emellertid också människokroppen i den form som alltsedan skulle bli så
vanlig, nämligen den mjuka och linjesköna kvinnofiguren, (bild sid. 182).
I Baruth (ca 150 f. Kr.) märker man också den detaljrikedom, som blir
utmärkande för de indiska relieferna. De naturandar, som uppträder på
pelarna är lite stela och blockmässiga och man har en stark förnimmelse
av att konstnärerna ännu arbetar med lärdomarna från träsnideriet
i färskt minne. Den karakteristiska kontrapostställningen är dock fullt
utbildad och rikedomen på smycken i den f.ö. knapphändiga dräkten
är också ett typiskt indiskt drag. Smycken och ädla stenar tillhörde alla
gudomliga väsens obligatoriska utrustning. Dessa tidiga reliefer är rika
på naturalistiska detaljer och man har en känsla av att konstnärerna
gläder sig lika mycket åt att berätta om sina naturiakttagelser som om
Guatama Buddhas liv.
I Sanchi-stupan, från mitten av första århundradet, har
figurskildringen blivit friare. Här är relieferna samlade på de fyra monumentalt
utformade ingångsportarna och det härskar ett sannskyldigt myller av
allehanda figurer på dessas tvärribbor och poster. Men genom det hela
går ändå en samlande rytm, som får sin vackraste accent i de gracila
trädandar, vilka titta fram under den lägsta tvärribban. Kvinnokroppens
mjukhet och behag ha här fått en betagande skildring i fulländad plastisk
form (bild sid. 183).
Under de första århundradena av vår tideräkning, d.v.s.
Kushana-dynastien (från ca Kr. f.—235 e. Kr.), framträder den skulpturkonst,
som vid sin upptäckt för ett halvt sekel sedan väckte så stor begeistring
i Europa och fått namn efter Gandahra, den nordvästliga provinsen
mellan Afganistan och Penshab. Under starkt inflytande från
hellenistisk konst skapades här skulpturer, som i motiven äro buddhistiska
men i utformandet mera hellenistiska, dvs. en biandkonst betydligt
närmare Väster- än Österlandet (jfr. sid. 149)- Först med denna för
ögonen började forskarna närmare sysselsätta sig med den indiska konsten,
då man här fann en förbindelse med den klassiska. Just detta visade sig
emellertid högst olyckligt för Indiens skulptur, som bedömdes utifrån
den grekiska och befanns vara mindervärdig. Man fann sig dessutom
föranlåten att i Gandahra se utgångspunkten för den kommande indiska
Gandahra-konsten, som skapades
under de tre första århundradena
e. Kr., har blivit mycket
omdiskuterad tack vare sin blandning
av hellenistiska och indiska
element. — Stående Buddha med
ansikte av västerländsk karaktär.
— Samling Osvald Sirén,
Stockholm.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
