Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Kinesisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asiens bildkonst
Buddhaframställningen fick mycket
snart sina typiska särdrag på
kinesisk botten. De ornamentalt
behandlade draperierna spela en
helt annan roll än i de indiska
förebilderna. — Stela från omkr.
320 e. Kr. — Nationalmuseum,
Stockholm.
I det minnestempel, som ännu står
kvar vid Wufamiljens gravar i
Shantung, äro väggarna prydda
med talrika figur skildringar i låg
relief. — Omk. 147 e. Kr.
hela tronar Hsi Wang-mu, Västerns sagodrottning, bland fabelväsen.
Förutom att dessa reliefer är ett värdefullt dokument till periodens
kulturhistoria ger de också en föreställning om det samtida måleriet,
som numera är så gott som försvunnet (bild nedan).
Den revolutionerande händelsen i Kinas konsthistoria kom under de
första århundradena e. Kr. i och med buddhismens införande. Vi har
i det föregående följt utvecklingen av den indiska bildkonsten och i
skulpturen sett verkningarna av mahayanabuddhismen. Denna lära
kom till Kina på en nordlig och en sydlig väg från Indien men via
Centralasien. I N. Kina bemäktigade sig ett tatarfolk styret efter
Han-dynastien, men visade ett stort intresse just för buddhismen och
understödde ivrigt det religiösa konstskapandet. Vältaliga minnen om
detta är främst de stora grottemplen vid Yün Kang och Lung-mén,
som började utsmyckas under Norra Wei-perioden (386—535 e. Kr.).
Dessa tempel har ursprungligen varit prydda av tusentals buddhor,
bodhisattvaer och andra heliga väsen av olika format och från olika
perioder, men numera är de tyvärr nästan tömda på sina skulpturala
skatter, vilka i stället återfinnas i Amerikas och Europas museer.
Den buddhistiska skulpturen i Kina kom att få sin speciella utformning,
som redan på ett tidigt stadium skiljer den från den indiska. De
kinesiska konstnärerna var från början inställda på att immaterialisera de
religiösa gestalter, som skulle skildras. Buddha eller Boddhisattva blir
icke heller här en bestämd individuell gudom eller helig man, utan snarare
en symbol för ett andligt utvecklingsstadium. Med hjälp av en rik
draperibehandling och ett strängt ikonografiskt schema minskas
ytterligare intrycket av jordevarelse.
Den ovan återgivna buddhistiska stelan ger en god föreställning om
det första rent kinesiska stadiet i skulpturens utvecklingsgång, och
efter västerländsk terminologi kan den kallas arkaisk. I den nästan
gotiskt spetsformade stelans nisch sitter Buddha med korslagda ben
och händerna i abhaya (frihet från fruktan) och varada (medkänsla)
mudra. Från hans sluttande axlar faller manteln i parallella, flata veck,
som nedanför benen utvecklas i karakteristiska vinglika flikar, utmär-
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
