Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Kinesisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asiens bildkonst
Denna stående Bodhisattva är ett
gott prov på övergångstidens
skulpturstil, i vilken kroppen har
blivit fylligare och draperierna
mjukare än tidigare. —
Nationalmuseum, Stockholm.
kroppen under den rikt utformade manteln skönjes tydligare. En stående
Bodhisattva från Norra Ch’i-dynastien (550—77) belyser på ett utmärkt
sätt denna förändring och visar en ny och rikare variation av
mantelfallens rytmiska kurvatur över fylligare lemmar.
Överkroppens muskulatur har framhävts och axlarna äro manligt
breda för att kunna bära upp det kraftfulla huvudet. Den flamprydda
glorian, dräktens detaljer och smycken har utförts med stor känslighet
som ger liv åt de nästan överdimensionerade kroppsformerna. Man
märker här mera av indisk skulptural känsla och tankarna gå osökt till
Gupta-tidens figurskildringar (vidstående bild).
Under denna övergångs-period, 500-talets senare hälft, upplevde den
buddhistiska skulpturen sin kanske bästa tid innan den fulla mognaden
nåddes under T’ang-dynastien. Bland de för oss västerlänningar kanske
lättast tillgängliga skulpturerna är de, som utfördes i nordöstra Kina
av kristallinisk marmor från Hopei. Den sittande buddhafigur, som
Nationalmuseum äger, är i sitt fragmentariska skick ett gott prov på
denna känsligt förfinade skulpturgrupp. Den lugna och mjuka
dräktbehandlingen framhäver kroppen under, men är i full harmoni med
denna. De två tidigare motsatta stofferna har här ingått en harmonisk
förening, som för tankarna på senarkaisk grekisk skulptur (bild sid. 202).
Utvecklingen gick emellertid mot en starkare accentuering av
kroppsformerna i synnerhet hos Bodhisattvaerna. Under T’ang-dynastien
(618—906), som räknas till Kinas klassiska epok med inre och yttre
blomstring, knytes kontakten med den indiska skulpturen fastare.
Rörelseschemat blir livligare och karakteristiken ibland nästan drastisk.
Dessa nya stildrag kan man bäst studera på skulpturerna från
grott-templen vid Lung-mén och T’ien-lung shan. I synnerhet
bodhisatt-vaernas kroppar bli ofta kvinnligt veka i rörelserna och utmärkas av
det sensuella behag, som vi funnit sä mycket av i den indiska konsten.
Liksom tidigare finner man emellertid det brokigaste typgalleriet bland
gravfigurinerna. Här skildras de mondäna damerna i raffinerade dräkter,
eleganta unga män, ryttare på eldiga springare och alla slags främmande
folkslag med typiska anletsdrag. Ja, det finnes knappast en sida av
T’ang-periodens lyckliga levnadsförhållanden, som inte fått sin
belysning i denna ofta mycket konstnärliga kleinkunst.
Under T’ang-dynastien utfördes också den jättebuddha, som
fortfarande räknas som den främsta av alla buddhistiska skulpturer i Kina
både i format och i viss mån också konstnärligt. Det är den stora
Vai-rochana Buddha med uppvaktande munkar, Bodhisattvaer och
dvara-palaer, vilka utfördes 672—76 i grottemplet vid Lung-mén. Sällan
har väl det upphöjda andliga tillstånd, som betecknas med ordet Buddha,
givits en storslagnare och fullkomligare tolkning. Det absoluta lugnet hos
denna koloss understrykes av dräktens breda och samlade veck men får
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
