Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Kinesiskt måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Gyllensvärd
odödlige T’ieh-Kuai» enligt traditionen målad av Yüe Hui. Det är en
groteskt ful Odödlig, som i stark viljekoncentration utsänder sin
mentalkropp, vilken syns sväva bort över klipporna. Gestalten är tecknad
med stark känsla för det plastiska samt med en hänsynslös karakteristik
av den helt okinesiska fysionomien, och står i stark kontrast till det,
som skapades under Sung. En besläktad målning av okänd konstnär
finns i Nationalmuseum och föreställer också en taoistisk Odödlig, som
håller en dosa i sin lyftade hand. Konstnären har i detta fall använt
sig av den vida manteln för att ge plastisk påtaglighet åt figuren. Det
vilar något extatiskt och hemlighetsfullt över denna eremit som för
tankarna på trollkunniga män, vilka hade förmåga att med hjälp av
naturens hemliga kraftkällor förlänga sitt liv. Troligen håller han
livs-elexiret i den gyllene dosan.
Den namnkunnigaste figurmålaren under Yüan var emellertid Chao
Méng-fu, som bl.a. efterlämnat utomordentliga hästmålningar. Även
hans hustru, Kuan Tao-shéng var konstnär och har målat den lilla
bambustudien å sid 22i. Bambumåleriet har sedan gammalt hört till de s.k.
gentlemän-målarnas kärast odlade specialiteter, då denna växt ansågs
som en symbol just av den verklige gentlemannen, en ädel och
kultiverad personlighet. Dessutom ligger tuschtekniken mycket väl till för
återgivandet av de lansettformade bladen och de smala stammarna
med sina leder.
Det var emellertid inom landskapsmåleriet som även Yüan-dynastiens
konstnärer skulle lämna det värdefullaste bidraget. Helt i Södra skolans
anda skapas nu främst av »De fyra stora Yüan-mästarna» ett
tuschmåleri, som fått namn av hsieh i, dvs. idéskrift och blev »ett omedelbart
instrument för själens visioner och hjärtats melodier». Dessa fyra var
Huang Kung-wang, Wu Chén, Ni Tsan och Wang Méng, vilka samtliga
verkade under slutet av 1200-talet och fram till senare hälften av
1300-talet. Vi kan här nöja oss med att belysa detta måleri med ett verk av
Ni Tsan, som återgives på sid. 218. Det är ett höstlandskap med ett
slingrande vatten, avlövade träd och en öppen paviljong, som målats
med ytterligt enkla medel, men ändå förmår helt ge stämningen.
Själv uttrycker konstnären denna i en bifogad inskrift som lyder:
»Stillhet i parkpaviljongen. Hösten fyller skogen. Världens buller försvinner
från mitt plågade hjärta. Då vinden vaknar vibrerar bergens konturer
i dammens svala vatten. Syrsornas spel harmonierar med vandrarens
stilla sång. De vita dimmorna från bergen svepa kring mig under den
nattliga vandringen. Den friska daggen från de höga tallarna väter
jade-lutan. Jag drömmer, fri från alla världsliga tankar — slumrande
som en gammal trana i vassen — och längtar långt, långt bort.»
Måleriet har blivit ett finstämt instrument, på vilket målaren anslår de
subtilaste stämningslägen, helt frigjord från traditionell bundenhet. Ni Tsans
Bland Ming-periodens målare av
den s. k. Wu-skolan, som grundats
av Shén Chou, är Wén
Chéng-ming en framstående representant
för det litterära måleriet. —
Nationalmuseum, Stockholm.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
