Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Persiska miniatyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Gyllensvärd
Början till det islamska
bokmåleriet gjordes i Bagdad redan
under abassidernas tid (750—
1268) med friskt återgivna
figurscener likt denna bild ur
Gaben-handskriften från c:a 1230. Den
återger en man biten av en orm
och läkaren som kommer till hjälp.
— Staatsbibliothek, Wien.
förnämsta över huvud. Såväl arabiskan som persiskan behandlades av
skickliga kalligrafer i dekorativ förädling och bland de mest omtyckta
skrifttyperna var den kufiska med blommande kufi som specialart,
maghrebiskriften samt den mest raffinerade av dem alla naski med dess
nära anförvant talik, som f.ö. är den traditionella persiska skrivarten.
Dessa olika skriftslag ombildades och utsmyckades ofta mycket rikt
med arabesker och geometriska ornament genom användande av guld,
silver och färger.
Redan under abassidernas tid (750—1268) odlades emellertid i
Bagdad ett bokmåleri, som införde figurskildringar i texten, den s.k.
mesopotamiska skolan. Förebilden till detta tidiga primitiva måleri
brukar man söka i den bokkonst, som kvarlevde från den förislamska
perioden bland nestorianer och manikeér. Den senare religionens
lärofader Mani brukar f.ö. räknas som detta måleris grundare, då han
förutom profet även var konstnär och illustrerade sina teologiska skrifter.
Trots att han dödades 274 e. Kr. för sina villoläror, spriddes hans religion
och fortlevde långt in i medeltid över skilda områden i hela Asien.
De skrifter, som inom bagdadskolan blev föremål för illustrering, var
å ena sidan naturvetenskapliga arbeten som Dioscorides’ avhandling
De Materia Medica samt å andra sidan berättande verk som Kalila och
Dimma (från 700-talet) och Hariris Makamer (1054—1121). Den
senare betecknas som Persiens »Canterbury Tales» och behandlar Abu
Zayds fantastiska äventyr. Bilderna äro insatta i texten utan inramning,
men utmärkas ofta av en frisk naturiakttagelse.
Det blev som sagt ej i Bagdad bokkonsten nådde sin fulla
utveckling. Efter hand fick konst och vetenskap sitt huvudsäte i Persien,
som genom mongoldynastien (1265—1369) enats under de s.k.
II-khanerna. Dessa härskare visade stort intresse för lärde, konstnärer och
konsthantverkare. Genom nära förbindelser med de härskande mongo-
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
