Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter, merovinger och karolinger, av Holger Arbman - Keltisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kelter, merovinger och
karolinger
Av professor Holger Arbman
k
AAr 476 då den siste västromerske kejsaren, Romulus Augustus,
avsattes, har man brukat räkna som det Västromerska rikets dödsår. Då
stod i öster det bysantinska riket berett att övertaga den ledande rollen i
hela Medelhavsvärlden. I ett tidigare kapitel har sammansmältningen
av antikens och Orientens konst skildrats. Men det skulle ej dröja
många århundraden förrän ytterligare en våg från öster slog in mot
Europa. Muhammedanerna trängde fram söder och öster om
Medelhavet och förde med sig en annan, abstrakt, orientalisk konst även
den behandlad i det föregående.
Norr om romarrikets gränser befann sig Mellaneuropa i gungning.
Folkstammar av germanskt ursprung var stadda i rörelse och försökte
skapa nya riken. Man skulle kunna säga, att dessa rörelser utgjorde
en fortsättning av kelternas stora vandringar, som avbrutits av romarna,
då de tog herraväldet i Gallien och Britannien. Efter långa strider
växte Frankerriket fram och ur detta det karolingiska, som blev
romarrikets arvtagare. Härmed försköts Europas kulturella tyngdpunkt mot
norr. I Västeuropa, ej vid Medelhavet, skulle den romanska konsten
växa fram och nå sin mognad.
Keltisk konst
På gränsen där saga börjar glida över till historia, möter vi kelterna.
Vid tiden omkring 500 f. Kr. får vi av den grekiske författaren Hekataios
från Miletos och något senare av Herodotos de första uppgifterna om
kelterna, som då bodde mellan Donau och Pyreneerna. Deras ursprung
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
